fredag 21 december 2012

Siffror

Fyra är antalet timmar tills flyget hem till Sverige lyfter. 34 är antalet timmar vi kommer att befinna oss på resande fot, varav 17 på ett tåg till norra Sverige (och några på Heathrow och Arlanda). Och 12 är dagarna vi är lediga från jobb. Hur skönt!? Tre är antalet destinationer vi kommer att kinesa på. Önskar man kunde teleportera sig mellan de olika ställena istället för att behöva resa. Oräkneliga är antalet regndroppar som fallit det senaste dygnen; nu lämnar vi dem och åker hem till vintern istället. Planerar att föräta mig på laktosfri keso, kesella, pepparkakor och Esters bröd. Och så ska jag hinka kokkaffe (och säkert återigen dra upp den däringa gastriten som ständigt ligger och lurar i magtrakten). Hett, starkt, svenskt kaffe.

11 är antalet mil jag hann springa innan jag sabbade höften. Häromdagen kom det ett brev med en fin räkning från försäkringsbolaget; God jul! 914 är antalet dollar som röntgen, kontrastinjektion med röntgen och MRI kostar. Och 4247 dollar skulle det kostat om vi inte haft en dyr försäkring. Sverige är bra!

Noll är antalet julklappar vi köper i år. Åh, så skönt att slippa ångestspringa runt i affärer tillsammans med miljoner överstressade människor, i jakten på Den Perfekta Julklappen som slutar med ett panikköp av något onödigt som ingen vill ha!

Berglin. Bästa serien.
Och en är antalet lägenheter vi sålt i år. Efter nyår är vi ännu mera utlandssvenskar! 

Nu tar vi semester från bloggen också, men vi kommer tillbaka nästa år!

God jul och gott nytt år! Och glöm inte att kramas mycket!

måndag 17 december 2012

Surt, sa räven

Härmed kan jag meddela att det går alldeles utmärkt att baka lussekatter på surdeg. Vad gör man inte för att slippa handskas med amerikansk jäst, som enligt uppgift inte uppför sig som vanlig hederlig jäst ska göra!

tisdag 11 december 2012

Sött salt...eller mittemellan?

Men suck, jag blir så trött...bilden nedan är innehållsförteckningen på ett paket salt. Ni vet, sånt där vanligt bordssalt med jod. 

Finn ett fel...(i den vita texten på blå botten)


Saltet innehåller socker (dextros)! Nog för att jag har hört det där om dolda sockerfällor, och är noga med att inte köpa hem mat som innehåller just det, men jag blev faktiskt lite chockad när jag insåg att till och med saltet är sötat. Inte konstigt att 2/3 av den vuxna befolkningen i det här landet har den här: O kroppsformen. Nu ska jag börja privatimportera salt. Utan socker. 



onsdag 5 december 2012

Jobbigt

En liten jobbuppdatering. Fick ju liten uppmaning via bloggen. Måste tydligen skriva lite om vad som händer...

Jag är nämligen nere i South Carolina på ett litet jobbuppdrag. I ett delprojekt för samma kund som jag jobbade för i Michigan behövde de lite extra hjälp. Så när jag fick frågan om jag kunde komma ner och hjälpa till, och om jag kanske till och med hade gjort något liknande förut så svarade jag stensäker:
- "Absolut! Det det är inga problem. Det där fixar jag."
Gäller ju att vara lite amerikan, och inte svenskt blyg, tänkte jag.

Så nu sitter jag här, sent på kvällen, på hotellrummet och sliter som tusan för att få ihop det. Så att jag kan glänsa och visa upp nån form av resultat imorgon. Nåja. Iallafall...

Eftersom de flesta av projektdeltagarna hör till vårt kontor här i Blythewood, så var det hit jag fick åka för att träffa alla och för att vi skulle kunna prata ihop oss lite mer i detalj. Det var ju en rejäl bit från flygplatsen (flög till Charlotte, NC) till kontoret (1½ timme med bil). Så det kändes lite grann som jag fick inviga mitt nya körkort också.

CSCs kontor i Blythewood, SC.
Det är ju alltid kul att resa, och alltid spännande att träffa folk som man annars bara mailat fram och tillbaka med och diskuterat med via nån telefonkonferens. Men det bästa är ju att man får gå helt loss på att "äta ute", det finns ju liksom inget alternativ. Så detta var måndagens lunch:

Wendys! Riktigt bra strips faktiskt. Noteras.
Oroa er dock inte! Har så klart träningsgrejerna med mig, så körde ett pass nere på hotellgymmet sen på kvällen för att inte få allt för dåligt samvete.

Så. Nu får det räcka med bloggande. Har lite programkod att skriva. Lite excelblad att formatera. Och en massa systemdokumentation att läsa. Jag måste sluta skriva nu...


tisdag 4 december 2012

Paus i forskningsfabriken

Denna veckan spenderar vi i varsin del av landet. Jag är på den årliga bröstcancerkonferensen i San Antonio, Texas. Det känns konstigt att komma hit utan jetlag, och dessutom att åka taxi helt ensam från flygplatsen till hotellet. Jag har varit här tre gånger tidigare och då alltid i sällskap med Linköpingskollegor. I år står det Massachusetts General Hospital på min namnbricka, och jag är här på egen hand. Min handledare (eller vad jag nu ska kalla honom, chefen) ska presentera så han är här men håller sig undan då han tar tillfället i akt att jobba undan en massa.

Min Linköpingshandledare är dock här, så jag fick lunchsällskap och de senaste ippdateringarna från labbet där hemma. Det var kul, och det kändes som att jag jobbade i Lkpg igen. Och så sprang jag ju på två gamla kollegor inne på Macy's tidigare idag. Var annars hittar man svenskarna, liksom?! (Halva nöjet med USA-konferenser är shoppingen!)

Återkommer med konferensrapport senare i veckan!

P.S. Var min andra hälft befinner sig, det får han själv berätta!

Precis som på julafton

Och hur gick det med den där kalkonen på Thanksgiving? Jo tack. Den blev jättebra! Vi var ju några som träffades hemma hos oss på Thanksgiving för en middag i sann amerikansk anda. Knytkalas är bra och alla hade verkligen ansträngt sig för att göra amerikanska rätter, vilket var jättekul. På bordet stod till slut, förutom kalkonen då: 
  • cream corn casserole
  • sweet potato purée (med maple syrup; fy tusan vad sött det blev)
  • brysselkål
  • gröna bönor med muminkött, körsbärstomater och pinjenötter (muminkött=mozzarella-ost)
  • ugnsrostad sparris med morötter och parmesan
  • potatisgratäng (kanske inte så amerikanskt, men rackans gott i allafall)
  • gräddsås (gravy) på Pers sätt
  • champinjonröra med vitlök och spenat
  • sallad med getost, melon och rödbetor
  • och så nybakat ljust levainbröd (största limpan jag lyckats med hittills; Sture Surdeg gör det igen!)

Per redo att hugga in på Kalle Kalkon (som egentligen var en hon). 
En massa mat blir det!
Gissa om vi åt så att magarna stod i alla hörn! Men det finns alltid lite plats för efterrätt, som den här kvällen var pecannötspaj (sötsliskigaste pajen någonsin) och pumpapaj med grädde och vaniljglass.

Efterrätt!
Efter det här så orkade vi inte göra mycket mer än att ligga utslagna i soffan tittandes på amerikansk fotboll, som är ännu en tradition under Thanksgiving. Vi ger Thanksgiving 4 pumpor av 5, och ser redan fram emot nästa års firande!

måndag 3 december 2012

Sådärja!

Nu har man tagit ytterligare ett steg för att smälta in och kunna beblanda sig bland de övriga Boston-borna (den svengelska brytningen avslöjar ju en rätt snabbt ändå i och för sig, men iallafall). Jag har tagit körkort!


Upplägget här är precis som i Sverige, först ett teoriprov och sedan "uppkörning".

Jag försökte plugga på så mycket som möjligt inför provet, men det visade sig ju att det inte var så klurigt det där. Man hade 25 minuter på sig att svara på 25 frågor och man var tvungen att ha minst 18 rätt. Jag var klar på typ 10 minuter. De kör ju med flervalsfrågor (precis som i Sverige), men som oftast går rätt snabbt att svara på eftersom alternativen är så sjukt självklara.

T.ex.
Säkerhetsbälte måste man
ha på sig alltid både som förare och passagerare
(givet svar, eller hur?)

Men de blandar in några som faktiskt är lite kluriga:


Vad blir den totala stoppsträckan om man kör 60 miles per hour?
392 feet
292 feet
104 feet
192 feet
(Å nej! det där med omräkning av fot och mph igen!)

När man kör på natten måste man ha lysena på
(suck! ingen aning. Varför bara inte ha på lysena jämt?)

Sen är vissa frågor bara allmänt komiska och vissa som gör att man blir lite mörkrädd när man tänker på att det på allvar testar såna här saker:

Om man närmar sig en person med en vit käpp, så måste du:
köra en omväg
tuta
köra sakta
stanna
(förmodligen menar de att man möter en blind person, rätt svar är iallafall att man ska stanna)

Vad menas med denna skylt med cirkulära pilar?
Och sen är ett av alternativen "Det är enkelriktad väg längre fram. Kör försiktigt."
Va!? Hur tänker man om man väljer det alternativet?

En annan hyfsat lätt fråga är; vad visar denna skylt att det finns i närheten?
Och så har man alternativen
bensinstation (njae... låter långsökt)
telefoner (va!?)

Det visade sig lite klurigt att få till alla praktiska detaljer inför uppkörningen. En viktig sak när man gör uppkörning är ju att göra det i en bil (Det är ju där som det praktiska kommer in i bilden. Blir ju liksom mer på riktigt då). Detta visade sig vara lite klurigt att få till faktiskt, för eftersom vi inte äger någon egen bil så blev det till att ge sig ut på jakt efter en låne-bil. Om man ska göra det i en egen bil (dvs. inte i en bilskole-bil), så måste den uppfylla visa kriterier. T.ex.
- Måste ha plats för uppkörningsinspektören i framsätet. (suck! ytterligare en sån där amerikansk grej. borde väl inte vara så svårt. de flesta bilar jag sett här hittills har ju framsäten. Skulle väl vara om man kör en McLaren F1 då, som bara har ett framsäte).
- Måste ha en "nödbroms" mellan framsätena, så att uppkörningsinspektören kan rycka i den om det går åt skogen. (Ja, det borde väl gå att uppfylla. I Sverige så kallar vi ju detta lite logiskt för "handbroms".)

Det visade sig att det där med handbroms mellan sätena inte är så vanligt här. Standard på nyare bilar är ju att man har en liten pedal eller t.o.m. så high-tech att man har en knapp. Men efter lite letande och bönande och bedjande bland de få man känner här i stan, så fick jag till slut tag i en finfin Honda CR-V som hade några år på nacken och med andra ord uppfyllde alla kraven perfekt.

Man måste ju också ha med sig en "sponsor" under uppkörningen. Det ska vara en person som haft körtkort i minst 1 år och är över 21år. Nån sån där "liability issue". Superbra att J & K varit här så pass länge att J kunde vara min sponsor. Nån är skyldig nån evig tacksamhet och en massa gentjänster!


- köra ut från parkeringen vid RMV-kontoret (motormyndigheten här i MA)
- köra 200 m och göra en vänstersväng
- köra några hundra meter till, en högersväng, och sedan fram längs en rätt öde väg i ett villaområde
- fickparkera mellan två bilar (som det typ var 30 meter mellan)
- svara på fråga hur man ställer framhjulen vid parkering i backe
- göra en "3-punkts-vändning" ut från denna parkering och köra tillbaka
- köra tillbaka

Total körsträcka: 1.5km
Total tidsåtgång: typ 5 min.

Inspektören, när vi var klara:
- "Det var ju inga problem det där. Du är godkänd. Men, du har kört bil förut va?"

Ja, jag har kört bil i 14 år. Lite har man ju snappat upp under den tiden....

Nåja. Skönt att ha det gjort nu iallafall.
Kan vara bra att ha nu när jag ska ner till South Carolina nästa vecka, och måste köra bil "i tjänsten".

lördag 1 december 2012

Det där vädret...

Jomen man är ju svensk. Och då pratar man väder. Och tro mig, det är nog typiskt svensk/skandinaviskt/nordiskt att prata väder, för det är inte något ämne som intresserar amerikanerna särskilt mycket. Om det inte är någon hurricane eller annan superstorm på gång, förstås. Men, som född och uppvuxen i foppatofflans land, så ägnar jag ännu ett inlägg om vädret. 

Den mest använda appen i min telefon, näst efter mail, facebook och rss-läsare, är nog väderappen. (Men inte standardappen, för den är bara skit. Weather channel ska det vara.) I början när vi kom hit, så hade jag till och med Linkeboda som favorit på väderappen bara för att få lite skadeglädje när jag såg hur sugigt vädret var där hemma jämfört med här. Någon tyckte det var lite väl nördigt, så plötsligt hade jag inte några favoritplatser på appen längre...:/

Hösten här har varit helt fantastisk! Grått, regnigt, kallt och blåsigt? Inte då. Soligt, lite blåst, inte så mycket regn, och inte så farligt kallt. Kanonväder! Men vädret kan vara lite schizofrent, eller hur man ska uttrycka det, med temperaturer som varierar hej vilt under dagen; höstruggiga morgnar och sommarvarmt mitt på dagen. Ibland är det lite svårt att klä sig. Hur som helst, så gör vintern sina försök att slå till; vi får väl se hur det går med det...Oavsett, så kan jag meddela att våra biljetter för hemresan till jul inte är ombokningsbara, något som jag grämer mig lite för när jag får rapporter från familjen uppe i norra Sverige som säger -25 grader. Brrrr! 

Nåväl, på tal om varierande väder...Idag ser det ut så här: 
Snöigt, och minus en grad. Eller 30 Farenheit om man så vill. 
Och detta är vad som väntar framöver:
Är det våren som väntas i morgon?
Oavsett så kan jag just nu inte bry mig mindre, för på måndag tar jag flyget till Texas och där väntar det här: 
Sommar!
Jag klagar inte.

torsdag 29 november 2012

Insnöad humor

En av oss i det Jerevall-Jannokska hushållet tycker att den här båten har ett jättekul namn. Men kanske något insnöat. Ni kan ju gissa vem. 
Båten heter Drosophila (alltså Bananfluga).
Om vi skaffar båt någon gång ska jag propsa på att den ska heta C. Elegans

söndag 25 november 2012

Nytänkande?

Trött på den traditionella julbocken? Kanske en rosa flygande gris kan passa bättre? Inte det?

onsdag 21 november 2012

Förberedelser inför storhelg

Det vankas Thanksgiving, som är en stor högtid här i staterna. Så stor att det är allmän helgdag; det händer ju inte så ofta här. Dessutom är det "squeeze-day" på fredag, eftersom folk inte tänker komma till jobbet förrän på måndag igen (förutom jag, då, en har ju lite celler att ta hand om). Hur som helst. Tydligen är sådana här 


och sådana här 


väldigt viktiga livsmedel för just den här dagen. Undrar just hur man ska göra dem ätliga...? Och är det inte så att man alltid ska se till att använda sig av beprövade recept när man ska bjuda gäster på mat? Att jag aldrig lär mig...Nåja. Tur att det är knytkalas, så vi kommer nog inte att behöva gå hungriga från bordet oavsett. Om inte annat så har jag numret till ett bra take away-ställe med fri hemkörning. Får återkomma med resultatet.

Thanksgiving handlar inte bara om kalkoner och pumpor. Det är även typ året största rea-helg med prisdumpningar och nattöppna butiker (och väldigt mycket folk och köande, kan tänka). Tror jag håller mig hemma...eller på jobbet. 

söndag 18 november 2012

Ja! Jag är Spartan.

Ända sedan instruktören för TRX- och Tabata-passen tipsat om att vi borde testa att vara med i en Tough Mudder-tävling, så har man ju varit lite sugen på att testa på det här med hinderbanetävlande. Springa rakt fram på en flack väg har jag ju gjort tillräckligt känns det som, och vi kör ju en del crossfit inspirerade kombinationsövningar på gymmet. Så när jag såg att de skulle ha en sån typ av tävling här i stan, på Fenway Park-arenan, så var det ju givet att anmäla sig. Det var ju bara en Sprint-distans(3 miles), så det verkade rätt överkomligt.

Det var ju en hel del funderande innan tävlingen vilka typer av hinder och styrkemoment det skulle ha med. Har ju läst om och kollat videoklipp från en del av deras andra tävlingar. Verkar ju vara rätt tufft faktiskt.

Redo för start.
Man förstod att de under tävlingen gillade att kombinera ihop olika moment med att göra burpees, när de direkt innan starten bad alla att göra 10 burpees. Om man under loppet inte klarade av att utföra ett styrke-/uthållighets-/smidighets-moment så var man tvungen att göra burpees som bestraffning. T.ex. 
- kasta ett spjut in i en höbal. Om man missade var man tvungen att göra 30 burpees.
- kasta en baseboll in i en hink. Om man missade, 30 burpees.
- ro på roddmaskin, 500m på under 2min. Om man inte klarade, 20 burpees.
- klättra upp för ett rep och ringa i en klocka i taket och direkt efter det hissa en betonghink upp till taket med ett rep. Om man inte klarade? Japp. 20 st burpees.
Det är officiellt. Jag hatar numera att göra burpees!

Som vanligt drog jag iväg som en gasell i starten. Detta i kombination med att man i olika sektioner skulle krypa under/över massa vajrar gjorde att jag efter typ 3 min hade blodsmak i munnen. Smart, Per! Du är svårlärd.

Några andra saker som gjorde allting lite lite jävligare:
- Bära sandsäck på axlarna samtidigt som man sprang upp och ner för trappor.
- Med fötterna ihopsatta med gummisnodd, hoppa jämfota upp för 8 nivåer med trappor.
Jag + sandsäck + lång trappa = mjölksyra
Puh! Tungt, men äntligen i mål.
Men jag tog mig iallafall igenom det med hedern hyfsat i behåll. Plats 389 av totalt 2645. Länk till sluttiden. Så nu har jag testat sprint-versionen. Kanske ska testa nån av deras mer "riktiga"(längre) ler-race?

måndag 12 november 2012

Lov till surdegen

Sture Surdeg, som bor i kylskåpet, 
Påhittat varde ditt namn, 
Likaså din kompis, Vera Vete. 
Ske min vilja, 
såsom i degbunken, så ock i ugnen. 
Vårt dagliga bröd det bakar jag själv, 
och förlåt mig när jag glömmer mata dig, 
såsom ock jag förlåter dig när du inte jäser, 
och inled mig icke i frestelse att inte baka
utan fräls oss ifrån köpesbröd. 
Ty mjölet är ditt, och makten över jäsningen och det goda brödet i evighet. 
Amen. 
Ankorna får ingen mat i morgon. Bullarna godkändes. 

Bakning

Kanelbullar på surdeg, kan det vara nånting? Herrn i huset lade en beställning, och jag sa ja, på villkoret att han skulle kavla degen med en flaska, precis som när man var student, eller åka och handla en riktig kavel. Han kom hem med en finfin kvalitetskavel från KitchenAid (väger ett ton, ungefär), så då var det bara att sätta igång. Nu väntar vi med spänning på resultatet: blir det ätbart eller kommer vi att mata måsarna i morgon?

onsdag 7 november 2012

Vi kan ju alltid tala om vädret!

Tydligen dags för nästa storm; en Northeastern, som de kallas. Men undra just om vädergubbarna råkade ta ledigt, för i morse var det regn (ganska rikligt) som skulle komma och nu helt plötsligt utlovas 7-12 cm snö. Man blir ju alldeles chockad vid sådana väderomslag, så sånt gillas inte! Men jag ser i väderrapporten att det ska bli 17 grader (varmt) nästa vecka, det kan jag leva med.

Stärkande!

Idag var det ju inget TRX eller Tabata pass planerat, så jag drog iväg på en löparrunda.
"Det är kyligt. Så du måste ha mössa å vantar på dig." fick jag höra.
A men, okej då!
TheWheatherChannel-appen sa 100% chans för regn. Så det blev långbyxor och långärmat+löparjacka.

Det visade sig att det var tur att jag klädde på mig ordentligt för direkt jag kom utanför dörren så började det regna. Och jag hade även glömt bort den "nya" stormen de varnat för de senaste dagarna; Nor´ Eastern. (Ska tydligen blåsa rejält, med vindbyar på upp till 50 mph de närmsta dagarna.)
Regn, storm och riktigt ruggigt. Och då sticker man ut och springer!

Men man får se det positivt. Det var iallafall ingen trängsel längs Charles River Esplanade. Helt tomt, rättare sagt. Är väl begränsat med personer som är så "blåsta" (haha!) att de är ute en dag som denna...

Kanske inte framgår riktigt på fotona...
...men riktigt skrotigt väder har vi.
När jag kommit ytterligare en bit på vägen så började det snöa! Tjohoo. Första snön.
Då fick jag flashback till när vi körde Icebug 2010, då vi sprang i regn och storm och man blev blöt och kall. Då vet jag att jag sa "aldrig mer". (hmm... det ringer nån klocka... har för mig det var nåt liknande för nån vecka sen....).

Nåja, det var bara att trumma på. Stärkande och hälsosamt ska det ju tydligen vara. Och det blev ju en rejäl runda till slut, ca 24km. Bara bekvämlighetstempo, men ändå riktigt skönt i kroppen när man kom hem och kunde ta en riktigt varm dusch. För det är kanske så som Piiha säger: "Du gillar nog det där, ändå."
Va!? Kan det vara så...?

Får se vad man kan hitta på ikväll nu när man har lite gott samvete att man tränat. Kanske en god middag på nåt fint ställe ute? Vi får se...

tisdag 6 november 2012

Valvaka!

Rejält spännande just nu (eller egentligen inte, imorgon kommer förmodligen det mesta vara likadant ändå). Zappar febrilt mellan de 4 största nyhetkanalerna på TVn för att hålla koll på de senaste valuppdateringarna. Fantastiskt hur mycket siffror de bollar med, och statistik och analys fram och tillbaka.


Tekniknörden i en blir lite extra intresserad när de visar resultaten med hologramteknik, 100 tum stora touchscreens, och projicerade skärmar som svävar i luften. Där har de verkligen satsat på den senaste tekniken. Sen att de fortfarande i detta landet, som ska låtsas vara så framstående, röstar genom att peta hål i ett papper eller dra ett streck mellan två pilar, det är skumt.

P & P goes politikerblogg

Jomen, det är ju dags att välja en ny president här. Eller, snarare, om man ska låta elefanter eller åsnor styra landet. Och man kan väl säga att valkampanjerna här skiljer sig något från hur det är där hemma. Reklamfilmerna duggar tätt på tv. Det är debatter, analyser inför debatter, analyser av debatter, debatter på tvären och på längden. Debatter och analyser så att man får ont i hjärnan. Det är lätt att bli less, framförallt när man inte är särskilt intresserad (= totalt ointresserad) av politik och den ena av kandidaterna mest verkar vara en pajas.

Totalt har de i hela USA lagt ner ca 1 miljard dollar(!) på reklam under denna valkampanj. Sjukt! Kunde de inte skippat nån promille av TV-reklamen och gett pengarna till mig istället. Har några idéer på vettigare saker man kunnat göra med de pengarna.

En iakttagelse är att amerikaner är så himla öppna med sitt politiska ställningstagande, och visar gärna med klistermärken på bilen, skyltar på tomten, flaggor och pins vilket parti man sympatiserar med. Sen att man är så oupplyst att man inte vet om att man kan förhandsrösta, så att man slipper bilköer och köer till vallokalen på valdagen, utan istället helt enkelt väljer att strunta i att rösta, det hör inte hit. 

En intressant företeelse här, det är reklamen som visas i samband med kampanjerna. Till skillnad från svensk reklam, så är det här helt legitimt att kasta skit på varandra, och framhäva vilka fula fiskar ens motståndare är. Det låter oftare så här:

"Vet ni att han den däringa andra kandidaten gjorde så här och så här. Fult va? Rösta på mig istället."

och så här:

"Åhå, vad jag är bra. Rösta på mig!"

(fritt översatt)

En annan intressant sak, är att man gärna utnyttjar valet i andra sammanhang där det kanske egentligen inte hör hemma. Vad sägs tex om den här stora reklamskylten?
Gubben är alltså Romney. Och längst ner till vänster står det "Life is short. Have an affair."
Brist på fantasi, så då utnyttjar man det kommande valet för att promota sin produkt. Och i det här fallet är det en datingsite där man uppmuntrar folk till att vänstra...Hå hå ja ja.

"My name is P L Jerevall Jannok, and I approve this message."
- klassisk politiker-slutklämm som vi hört till leda vid det här laget.

Gratis rock!

Via ryktesvägen (små notiser i lite olika tidningar, läst i nyhets-feeds i telefonen och sett på morgonnyheterna på TV) fick jag höra att Aerosmith skulle ha en gratis utomhuskonsert (utanför den lägenhet där de bodde när de började spela ihop, för typ 40 år sen). Vädret var ju kanon så jag tänkte att jag kan väl lika gärna kolla upp det. Så jag drog iväg ut till Allston (en stadsdel i västra Boston).

Eftersom jag hört på nyheterna att en del av tunnelbanan skulle vara stängd pga konserten just i det området så var jag lite smart och åkte en annan linje för att gå sista biten. Trots att jag inte visste exakt var konserten skulle vara så var det inget problem att hitta. Det var bara att gå mot de 4 helikoptrarna som hovrade en bit längre bort. Sedan gick det ju inte att missa, när jag väl närmade mig var det bara att följa strömmen med folk...

För det visade sig ju att det var några andra som också hade kommit för att titta...

Och samtidigt som jag fotade så funderade jag på om jag skulle filma en snutt också. Men sen kom jag på; hur nödvändigt är det egentligen när alla andra verkar göra det? Det kommer garanterat att finnas tusen olika versioner, från lika många vinklar, på youtube direkt efteråt. Och mycket riktigt... 


Fascinerande! Notera hur alla håller upp sina telefoner (Japp, jag var en av dem). Som tusentals hängivna dyrkare som erbjuder offergåva till (rock)gudarna. Konsertupplevelse år 2012, antagligen.

måndag 5 november 2012

Eller så har man lite sunt förnuft, helt enkelt!

Läste igenom lite papper som jag fick på ett av de orienteringstillfällen jag var på i egenskap av nybliven post-doc (i februari...japp, skjutit upp läsandet ända till nu!). Lite matnyttig information kunde jag finna, men några av de papper jag läste fick mig att fundera på hur de egentligen ser på en som nykomling/utlänning. Nog för att man har klarat av en doktorsexamen, men det verkar som att de tror att man suttit inlåst i en skrubb utan mänsklig kontakt under tiden, alternativt att man just börjat första klass. Kolla till exempel de här råden som ges:

*Om man har samarbetsproblem med bossen ska man inte:
   - dra några förhastade slutsatser
   - misstänka denne för att konspirera
   - prata när man är arg

Ok. Och så fortsätter det.

*Angående respekt och hövlighet på jobbet.
Man ska inte: 
   - avbryta när någon annan pratar
   - glömma att säga "tack" och "please"
   - ställa personliga frågor till någon man inte känner så bra
   - läsa andras mail
   - stå för nära eller stirra på någon annan

Seriöst? Haha, det är inte så lätt att anpassa sig till den amerikanska kulturen, eller?!

söndag 4 november 2012

Dagens språklektion

I dagens språklektion ska vi lära oss den svenska översättningen av ordet organic,
 

och då betydelsen sammanhanget "organic food".

Till skillnad från vad många verkar tro, så översätter man då organic med ekologisk,


INTE organisk. Jag upprepar: INTE organisk! Man köper till exempel inte organiska tomater (eller, förresten, de är ju ganska organiska, men i betydelsen biodynamiska/KRAV-odlade/odlade utan bekämpningsmedel eller vad man nu vill, så säger man inte att de är organiska), man köper EKOLOGISKA tomater. Ekologiska. Så. Slut på språklektionen. 



Dagens take-home-message: 
Organic = ekologisk


P.S.1 Per, nu tar vi det en gång till: organic = ekologisk
P.S.2 Ibland översätter man organic med organisk, till exempel uttrycket organic chemistry = organisk kemi. Men det får man lära sig en annan gång. 

lördag 3 november 2012

Beslutsångest

Men suck...får man beslutsångest, eller? 15 meter med flingor. Whole grain, whole wheat, reduced sugar, med bär, utan bär, med choklad, med hål, utan hål, runda, fyrkantiga, avlånga, skedstora, jättestora, inte så stora, etc. Men det är väl typ bara en sort som är osockrad, och att hitta den är som att leta efter en nål i en höstack.

Och jag som brukar ha svårt att välja mellan lättmjölk och mellanmjölk. Rejäl "choice overload" i hjärnan!
Det slutar allt som oftast med att jag struntar i allt och gör egen müsli hemma istället.


Flingor härifrån..............................................................................................................................................................................till hit!

fredag 2 november 2012

Prickar

Det är inte lätt det där med de europeiska prickarna över bokstäverna...

"Bäst att vi slänger in några lite på måfå, så att vi inte missar några..."

Skylt fotad på värsta bästa glasstället, Cold Stone Creamery.

Värsta bästa grejen

På CVS pharmacy kan man hitta många roliga saker, framför allt på hyllan "Seen on TV" ("Sett på TV"). Vad tror ni om den här, till exempel? Ett tygstycke som man fäster i BH:n om man tycker att urringningen är för djup. Smidigt att piffa till sig mellan jobbet och afterworken; det är ju bara att ta bort den, så blir man genast lite mer vågad!


torsdag 1 november 2012

Inspiration?!

Eehh...Janne...tror jag hittat varifrån din son fick inspiration till den egenklippta frisyren...senaste Chanel-reklamen, kanske?


Valet Parking


Ibland så händer det ju att vi rör oss på stan bland vanligt folk och bl.a. går på restaurang. En bra grej de har på lite finare ställen här är ju 'Valet Parking', dvs man kör bara fram till dörren så kommer det snabbt fram någon snubbe och parkerar åt en.



















Men $16! Jag parkerar nog min cykel själv. Vill ju inte släppa iväg "blåa blixten" till vem som helst.

onsdag 31 oktober 2012

Lite blåsigt...

Som ni säkert hört så har det ju varit "ganska" blåsigt de senaste dagarna här. Det verkar ju som det snurrat rätt mycket om det på nyheterna där hemma (iallafall verkar det så på mamma, som verkar ha varit lika (eller till och med mer) uppdaterad (och 10ggr så orolig) som oss.

Vi fick många uppmaningar från alla möjliga håll om att förbereda oss på det värsta. Flertalet mail från jobbet, extrainsatta nyhetssändningar, utskick från hyreskontoret (som Piiha skrivit om), osv. Men som vanligt när det gäller tips som förmedlas här i amerikat, så är de ganska överdrivna och handlar mest om sunt förnuft. Typ,
- vid strömavbrott; använd ficklampa istället för levande ljus (på grund av brandrisken).
- kör inte elgenerator inomhus.
- stäng för persiennerna, för att inte sprida så mycket glassplitter om fönstrena blåser in.

Så vad gjorde vi. Jo, fyllde några flaskor med vatten och stoppade in i kylen, fyllde en hink med vatten (för att spola i toaletten), laddade alla mobiler och datorer och kokade kaffe och fyllde 2 termosar. Att säkra kaffetillgången är A och O vid katastrofförberedelse (Gustav, här kom våra pensionärstermosar återigen till användning!=). Så på måndagen var vi alltså förberedda på allt vad moder natur kunde tänkas komma med.

Det visade sig att det inte blev så farligt. Vi klarade oss ifrån strömavbrott, översvämningar och kontaminerat vatten.

Men det blåste ju rätt rejält. Vita vågor vid bryggan nedanför huset. Och det är ju en gammal tumregel från Njalla att då ska man inte vara ute på sjön. Tur att vi inte hade några såna planer. (Inte för att vi har det nån annan gång heller, men ändå.) Men nyfikna som vi är (orkanstyrka! coolt!) så var vi tvungna att gå ut för att "känna" lite på vädret. Det måste vara så här det känns att stå i en vindtunnel.


söndag 28 oktober 2012

En lördag

Vaknar och äter en halv frukost innan det är dags att ta cykeln och dra iväg till Cambridge för ett Bodycombat-pass. Ett svettigt pass med mycket energi och ännu bättre blev det när det spelades några gamla låtar som kördes i Linköping. Får lite Linköpings-längtan men sträcker på ryggen vid komplimangen "Du är så stark!".  

Cykel tillbaka, men kör i bara shorts och tunn tröja. Lite kyligt, men det är ju iallafall snart november, så det är ok. Strålande sol och idel gula blad på de träd som har några kvar. Närmar mig "mitt kvarter" och förundras över att det fortfarande är turister vid USS Constitution. Inte lika många som i somras, men likväl. 

Blir irriterad i garaget för att någon tagit min cykelplats där cykeln alltid står parkerad. Måste möblera om bland cyklarna och blir riktigt smutsig. Mycket avgaser och svarta partiklar blir det nere i garaget. Lägger sig som ett smutslager på allt som förvaras där.

Möter Per i hissen, nysprungen. Stackars hissåkarkompisarna som får dela hiss med två svettiga människor. In i lägenheten och sätter igång med degen som stått sedan gårdagen. Vet inte när den ska hinna gräddas, för att sitta hemma ingår inte i dagens planer. Det löser sig. 




En dusch och sedan riktig frukost. Klurar på en variant av sudoku, någon gång lyckas jag nog, men det var inte helt trivialt. Lyssnar på digilistan och dansar knäppdans till Gangnam-style och sjunger högt till Stiftelsen (favoriten just nu). Diggar Petra Marklunds senaste. 


Är glad för att även jobbet tagit helg och inte behöver besökas på två dagar. Funderar på måndagens måsten istället. Analysera resultaten från senaste analysen med kristallviolett. 
Fina färger men måååånga prover att läsa av. 
Bussen till tunnelbanan och tunnelbana till stan. In på stora fina varuhuset och tar en sväng bland väskorna. Fastnar inte för någon. Retur på de båda som varit hemma för påseende. 
Soso, här är väskorna. Snygga, men stora. Vänster lite för o-casual för min vardagsstil, och höger är
supersnygg men har för korta handtag, så den kan inte bäras uppe vid axeln. Den går också bort. 
Vidare till finbutiken på fortsatt väskjakt. Trängs bland människor och Louis Vuitton-väskor på Newbury street och plötsligt känns håret lite extra slitet, tröjan lite extra nopprig och skorna lite extra sunkiga. Framme vid butiken. En väska kvar i hela USA, men den skickas efter från Savannah, Georgia. Levereras till butiken under kommande vecka. Vad gör de inte för potentiella kunder.
Nya kandidaten.
Dags för en sen lunch. Tidsfördrivssurfandet i telefonen under väntetiden i butiken har resulterat i en träff på ett ställe en bit iväg. Favoriträtten just nu finns på menyn, så valet blir lätt. Knatar iväg och äter goda Eggs Benedict till lunch medan Han den där blir lite wild & crazy beställer in ostron till förrätt. 

Går vidare till Copley Square där det är bokfestival. Trängs bland människor och vill mest gå vidare.  Ser en Peter Stormare-lookalike. Böcker smakar mer och spontanbeslut tar oss till tunnelbanan för vidare färd mot Cambridge och de bra bokaffärerna, med löfte om bokinköp och en kopp kaffe. Möts av Super Mario och hans gäng. Många konstiga figurer på stan så här i Halloween-tider. 
Super Mario-figurer med ballonger. Några har redan hunnit simma ur bild. 
Hittar senaste bästsäljartrilogin på begagnat-avdelningen. De får åka med hem tillsammans med en bok i helt fel genre, men som blivit omtalad av en av våra senaste besökare som en favorit. Måste ju försöka vidga litteraturvyerna lite. Hittar inte det som egentligen eftersöks, och går vidare till Stora bokaffären som har allt. Bok hittas, och klockan tickar på. Det där kaffet får offras till förmån för tunnelbanan tillbaka till en av de sista bussarna till Navy Yard. 

Fixar med degen som stått sedan förmiddagen. Ner med den i en form och låt jäsa lite till. Någon timma hit eller dit är inte så noga. Snabb middag på färdiglagat från frysen tillsammans med Godaste hummusen som någonsin tillagats i det Jannok-Jerevallska köket (fullträff, men fråga inte om receptet, för något sådant finns inte!). Drar igång ännu en tvätt. Ständigt denna tvätt. 

Invigning av en viss arena hemma i mellanmjölkens land. Vill titta på internet, men möts av det här. 

Fulhack löser problemet och sedan blir det klump i halsen när vi ser ett välkänt ansikte (Sofia Jannok!) och ståpäls när Tommy Körberg tar sig an Anthem, samtidigt som lukten av nybakat bröd sprider sig i lägenheten. Frukostbrödet är färdigt. Ser fint ut. Inte lika blekt som bullarna brukar bli. (Varför blir inte brödbullarna bruna i ugnen? Vanlig varmluftsugn, funkar varken med fläkten på eller av.)
Finfint frukostbröd!
Bleka bullar i Karin-style (= utbakade på Karins vis = bästa sättet). 
Kvällen fortsätter med Digilistan i öronen och varsin skärm framför ögonen. Läser om kungliga förlovningar och tar fram skämskudden för amatörmässig kungörande-video (tihi!). Läser vidare om att utbrottet av fungal meningit blir allt större (injektionsvätska som distribuerats till 23 stater runt om i USA var kontaminerad med fungus). Uppdaterar oss med det senaste om Hurricane Sandy som väntas dra in på måndag. Flersidigt brev distribuerat till alla hyresgäster; nedersta garagevåningen ska evakueras, balkonger ska tömmas, persienner ska dras ned och kontanter ska finnas hemma. Badkaret ska fyllas med vatten och vid behov kommer fastigheten att utrymmas. Kanske man ska ta de där varningarna på allvar iallafall. Vi sover på det och ser hur prognoserna ser ut i morgon. 
Det brev som gått ut till alla hyresgäster inför Hurricane Sandy.
En ganska vanlig ledig dag på denna sidan Atlanten.