söndag 31 mars 2013

fredag 29 mars 2013

"Det finns alltid nånting man kan fira", del 9

Påsk! Och långledigt, fredag till måndag! Eller? Medan jag läser på facebook om allas härliga lediga långhelger hemma i Sverige, så får jag snällt finna mig i att min nästa lediga arbetsdag är i slutet av maj, för här i USA verkar man inte hylla påskhelgen med lite extra ledighet. Så...ingenting att fira i det avseendet. Men man är ju svensk så på lördag slänger vi in lite högtidlighållande av påsken tillsammans med våra svenska vänner här. Det kommer mest troligen att handla om mat och kortspel, som det brukar göra när vi träffas.

Besökssäsongen inleddes officiellt för ett tag sedan, och nu är vi inne på nästa gäng med besökare. Denna gång är det en trio danska släktingar som vi har äran att husa. Och som vanligt när vi har långväga gäster, så står ett besök i Top of the Hub på listan med platser att besöka. Med tanke på klockslaget vi var där, så kändes det lämpligare med en dessert än en drink, så desserter fick det bli. Och vilka desserter sedan! Den ni ser på bilden är beräknad för två personer, och det är lite svårt att se storleken på bilden, men den var nog närmare 1.5 kubikdecimeter. Vi var fyra som högg in på den (varav två hade beställt egna efterrätter också), och inte ens då mäktade vi med att tömma tallriken. Herregud! Nu behöver vi nog inte inta någon näring förrän någon gång i mitten av april, tror jag bestämt. 
2 portioner...eller 5?

tisdag 26 mars 2013

Sånt där man funderar på...

Varför ryker det ur gatan? Underjordisk tvättstuga? Gaskammare? Vulkan? Ångbastu? Och varför finns det bara i USA?



söndag 24 mars 2013

Hemarbete

Jo...som ni alla vet så jobbar jag ju på lab. Och på lab ska man vara noggrann. Man ska hålla koll på vad man gör, skriva ner allt, precis allt, så att man själv och eftervärlden ska veta vad man egentligen gjort, gör och ska göra. Det handlar om projektplanering (vad ska vi göra för att få Nobelpris), experimentplanering  (hur ska vi göra i mer detalj), arbetsfördelning (hur mycket ska jag lasta över på min tekniker, vad ska jag göra själv, och hur lägger vi bäst upp experimenten så att jag definitivt inte får en ledig helg de närmaste sex månaderna), nödvändiga uträkningar (jätteavancerade divisioner och multiplikationer) och allt annat man kan tänkas ha för sig för att spendera forskningsanslag och förhoppningsvis få svar på en och annan fråga. 

Under grundutbildningen på universitetet så får man säkert gå på någon slags föreläsning som handlar om hur man för labanteckningar (men mest handlar det nog om hur viktigt det är att man sparar sina rådata), och även om vetskapen ligger där någonstans i bakhuvudet, så är det ganska intressant att man sitter där sisådär varannan månad, och för in sina anteckningar i sin labbok. Häromkvällen såg det ut så här på vårt matbord därhemma...


Tja, ni ser ju...anteckningar på servetter, anteckningar på pappersbitar, och en massa andra komihåg-grejor på det skrivmaterial som funnits till hands när man letat efter något att skriva på. Och hade man  (jag) varit  lite förutseende, så hade jag ju skrivit datum på alla dessa olika anteckningar, och inte bara på några, för då hade det ju varit så mycket enklare att sammanställa och skriva in i labboken i kronologisk ordning. Men nej...

Det roliga i detta är att jag kan känna igen "lösbladssystemet" (dock inte pappersservetterna) hos människor inom forskningen som jag ser upp till...hur är det man brukar säga; man gör som sina lärare gör, inte som de säger...

fredag 22 mars 2013

Bäst av tre

För ett tag sedan så var det ju semmeldagen/fettisdagen/vadmannuvillkalladen-dagen, som vi uppmärksammade här på bloggen. Det firade vi givetvis, eftersom vi tycker om att fira saker. Vi exilsvenskar planerade för semmelkalas, och jag skulle stå för bullbakandet. Eftersom jästen här i USA inte riktigt beter sig som den jäst man är van vid hemifrån, och eftersom jag tidigare har gjort kanelbullar på surdeg med lyckat resultat, så gjorde jag en chansning med surdegssemlor. Det måste ju bara funka, eller?

I efterhand så kan jag säga att det var tur att jag började redan på torsdagkvällen med mitt bakande (vi skulle träffas på lördagen för att äta semlor). Jag bakar ju ganska mycket bröd (med varierande resultat), men söta degar har jag inte så mycket erfarenhet av så jag sökte upp ett recept på nätet som skulle vara erkänt bra. Rörde ihop degen, bakade ut bullar och lät jäsa över natten. Gräddade på fredagmorgonen innan jobbet. Här någonstans var det något som gick lite fel. Bullarna var lika små när jag tog ut dem ur ugnen, som när jag satte in dem...små semlor i all ära, men kompakta semlor är ingen höjdare. Dessutom var de där 20 grammen kardemumma kanske lite i överkant...lite panik... 

Det var bara att göra ny deg och försöka igen. Fredag kväll: en likadan batch med extra surdeg i (för jäsningen), och för säkerhets skull en extra deg på mitt sätt (fördeg som får stå under natten, rörs ihop på morgonen och får jäsa under dagen). En timma innan vi skulle vara på plats körde jag in semmelbullarna i ugnen. Resultatet? Min variant blev bäst, så klart (och vi fick många  små och fula kardemummabullar som frystes in för framtida fikor)!

Mandelmassa är tydligen ingenting som har uppfunnits här i amerikat, så med nötmjöl, socker och grädde rörde vår vän K ihop en hemmasnickrad variant som blev bra mycket godare än någon annan mandelmassa jag ätit. 
Inte de snyggaste semlorna som valdes ut som fotoobjekt,
men de var de enda som var kvar när alla hade huggit in.
Sammanfattningsvis kan jag rekommendera surdegssemlor, men ska du baka själv, så se till att du har tid på dig att göra minst tre batcher!

torsdag 21 mars 2013

Brandmän till frukost?

Det har inkommit indirekt kritik på uppdateringsfrekvensen här på bloggen. Jag pekar inte ut någon, men jag fick en kommentar från en viss Peter O-S på facebook tidigare idag. Men det är väl med all rätt, får jag tillägga. 

Efter skön semester direkt följd av fint besök av två vänner, tillika före detta kollegor till labråttan i familjen är vi nu i princip ikapp med livet igen. Ska försöka bli bättre på att uppdatera hädanefter (hur många gånger har jag inte sagt det?).

Hursomhelst...dagen idag började på ett, i min smak, lite väl brutalt sätt. Kliver just över badkarskanten för att duscha, då brandlarmet går. Men hur typiskt är inte det? Å andra sidan så var det ju skönt att jag ändå hunnit vakna. Larmet består av ett talat meddelande som upprepas typ fyra gånger, varpå en efterföljande ljudsignal ska indikera huruvida man är på en våning som ska utrymmas eller. Och varje gång det händer, så håller man ju en extra tumme för att man INTE ska höra något ljud efter meddelandet. Det har aldrig hänt hittills... Så, på med kläder och ner till lobbyn, lätt irriterade. Det är ju liksom inte första gången detta händer, snarare fjärde. 

Nåväl, ingen orsak till oro (trots två brandbilar och sex storvuxna brandmän i full mundering). Tydligen hade det kommit rök ur en mikrovågsugn och lägenhetsinnehavarna hade öppnat dörren ut till korridoren (som vi blivit tillsagda att vi ABSOLUT inte ska göra, för då går larmet). Som sagt, det är inte första gången vi är med om evakuering. Nu undrar vi när våra grannar ska göra som resten (japp, jag har fördomar och jag generaliserar!) av det amerikanska folket; beställa mat för hemleverans istället för att försöka laga mat...
Morgonbesök






söndag 10 mars 2013

Livstecken

Snart är semestern slut och det är dags att åka hem. Vi har det underbart, slappt och skönt, även om jag håller på att gå åt ibland när det blir för varmt och vi bara "måste" turista lite till. Det är alltför lätt att vänja sig vid strandlivet och fri bar (som i och för sig inte öppnar förrän klockan 10, så vissa får inte dricka öl till frukost (men det tas igen med råge under resten av dagen.

Just nu sitter vi på stället nedan, med utsikt över havet och ser kryssningsfartygen åka iväg. Längst ned på fotot med berget ligger vårt hotell. I morgon är det hemresedag, trist men sant. Men lite bra iallafall att vi åker hem med en ljusbrun nyans istället för den blekblå vi kom hit med. Aloha! (Eller vad man nu säger här; min holländska är inte så bra.)





fredag 8 mars 2013

Svenskkolonin

Hej alla! Vi är nu på St Barts, den forna svenskkolonin en dagsutflykt bort från St Martin. Vi njuter av sol, strand och bad (och fria drinkar på hotellet).

Internet är slött, så vi får skriva en längre reserapport när vi kommer hem. Njut av vintern ni där hemma, snart är det vår!:)

onsdag 6 mars 2013

Sol, vind och vatten

Tänk:



Så gjorde vi! Vi är less på kallt och blåsigt, så nu drar vi på semester! När ni läser det här så är vi på väg hit!
Tack alla ni som gav oss resebidrag i samband med vår bröllopsfest!