Sådärja!

Nu har man tagit ytterligare ett steg för att smälta in och kunna beblanda sig bland de övriga Boston-borna (den svengelska brytningen avslöjar ju en rätt snabbt ändå i och för sig, men iallafall). Jag har tagit körkort!

Upplägget här är precis som i Sverige, först ett teoriprov och sedan "uppkörning".

Jag försökte plugga på så mycket som möjligt inför provet, men det visade sig ju att det inte var så klurigt det där. Man hade 25 minuter på sig att svara på 25 frågor och man var tvungen att ha minst 18 rätt. Jag var klar på typ 10 minuter. De kör ju med flervalsfrågor (precis som i Sverige), men som oftast går rätt snabbt att svara på eftersom alternativen är så sjukt självklara.

T.ex.

Säkerhetsbälte måste man

bara ha på om man kör fort

 ha lite löst liggande i knät

bara ha på sig i framsätet

 ha på sig alltid både som förare och passagerare

(givet svar, eller hur?)

Men de blandar in några som faktiskt är lite kluriga:

Vad blir den totala stoppsträckan om man kör 60 miles per hour?

 392 feet

 292 feet

 104 feet

 192 feet

(Å nej! det där med omräkning av fot och mph igen!)

När man kör på natten måste man ha lysena på

 ½ timme efter solnedgången till 1 timme före soluppgången

 1 timme efter solnedgången till 1 timme för soluppgången

 1 timme efter solnedgången till ½ timme före soluppgången

 ½ timme efter solnedgången till ½ timme före soluppgången

(suck! ingen aning. Varför bara inte ha på lysena jämt?)

Sen är vissa frågor bara allmänt komiska och vissa som gör att man blir lite mörkrädd när man tänker på att det på allvar testar såna här saker:

Om man närmar sig en person med en vit käpp, så måste du:

 köra en omväg

 tuta

 köra sakta

 stanna

(förmodligen menar de att man möter en blind person, rätt svar är iallafall att man ska stanna)

Vad menas med denna skylt med cirkulära pilar?

Och sen är ett av alternativen "Det är enkelriktad väg längre fram. Kör försiktigt."
Va!? Hur tänker man om man väljer det alternativet?

En annan hyfsat lätt fråga är; vad visar denna skylt att det finns i närheten?

Och så har man alternativen

 bensinstation (njae... låter långsökt)

 telefoner (va!?)

 mat (ja, hmm.... kniv och gaffel.... få se.....jo, man äter ju ibland med dem... det kanske har nåt med mat att göra)

Nåja. Klarade mig igenom det med godkänt resultat. Redo för uppkörning!

Det visade sig lite klurigt att få till alla praktiska detaljer inför uppkörningen. En viktig sak när man gör uppkörning är ju att göra det i en bil (Det är ju där som det praktiska kommer in i bilden. Blir ju liksom mer på riktigt då). Detta visade sig vara lite klurigt att få till faktiskt, för eftersom vi inte äger någon egen bil så blev det till att ge sig ut på jakt efter en låne-bil. Om man ska göra det i en egen bil (dvs. inte i en bilskole-bil), så måste den uppfylla visa kriterier. T.ex.
- Måste ha plats för uppkörningsinspektören i framsätet. (suck! ytterligare en sån där amerikansk grej. borde väl inte vara så svårt. de flesta bilar jag sett här hittills har ju framsäten. Skulle väl vara om man kör en McLaren F1 då, som bara har ett framsäte).
- Måste ha en "nödbroms" mellan framsätena, så att uppkörningsinspektören kan rycka i den om det går åt skogen. (Ja, det borde väl gå att uppfylla. I Sverige så kallar vi ju detta lite logiskt för "handbroms".)

Det visade sig att det där med handbroms mellan sätena inte är så vanligt här. Standard på nyare bilar är ju att man har en liten pedal eller t.o.m. så high-tech att man har en knapp. Men efter lite letande och bönande och bedjande bland de få man känner här i stan, så fick jag till slut tag i en finfin Honda CR-V som hade några år på nacken och med andra ord uppfyllde alla kraven perfekt.

Man måste ju också ha med sig en "sponsor" under uppkörningen. Det ska vara en person som haft körtkort i minst 1 år och är över 21år. Nån sån där "liability issue". Superbra att J & K varit här så pass länge att J kunde vara min sponsor. Nån är skyldig nån evig tacksamhet och en massa gentjänster!

När allting var ordnat och fixat och solen stod rätt på himlen och all stjärnorna var ordnade i perfekta konstellationer så var det då dags för uppkörningen. Lite nervös var jag ju. Men det visade sig ju att det var helt onödigt. För det som jag fick göra var (och här är inget utelämnat):
- visa hur man göra handsignalerna för sväng (om blinker på bilen har gått sönder)
- köra ut från parkeringen vid RMV-kontoret (motormyndigheten här i MA)
- köra 200 m och göra en vänstersväng
- köra några hundra meter till, en högersväng, och sedan fram längs en rätt öde väg i ett villaområde
- fickparkera mellan två bilar (som det typ var 30 meter mellan)
- svara på fråga hur man ställer framhjulen vid parkering i backe
- göra en "3-punkts-vändning" ut från denna parkering och köra tillbaka
- köra tillbaka

Total körsträcka: 1.5km
Total tidsåtgång: typ 5 min.

Inspektören, när vi var klara:
- "Det var ju inga problem det där. Du är godkänd. Men, du har kört bil förut va?"

Ja, jag har kört bil i 14 år. Lite har man ju snappat upp under den tiden....

Nåja. Skönt att ha det gjort nu iallafall.
Kan vara bra att ha nu när jag ska ner till South Carolina nästa vecka, och måste köra bil "i tjänsten".