onsdag 19 september 2012

Lite perspektiv

Här i USA gillar man galor och event där man samlar in pengar till olika ändamål (fundraising events). Är det inte finmiddag där biljetterna kostar $750 eller däromkring, så är det ett 5-kilometerslopp eller promenaddag eller uppmaning på arbetsmailen att göra månatliga avdrag på lönen för att skänka pengar till arbetsgivaren. Man samlar in pengar till allt. Hela tiden. Dessutom är det väldigt ärofullt att ha någon form av volontärarbete på tex sjukhuset, i en skola eller i en välgörenhetsorganisation. 

För ett tag sedan bläddrade jag i en av alla lokala gratistidningar som finns här i Boston, och hittade bilden nedan på mingelsidorna. Det har alltså hållits en insamlingsgala där man samlat pengar till The One Hundred som är en fond skapad av Massachusetts General Hospital (=min arbetsplats), där de insamlade pengarna går till forskning på MGH Cancer Center. 

Mingelbilder från cancergalan. Jag var tyvärr inte bjuden (och tyckte biljetterna var lite väl dyra).

Och eftersom jag tycker siffror är så roligt (jupp, en skulle ju blivit matematiker egentligen), så tänkte jag göra en liten jämförelse, bara för att sätta de där siffrorna i ett lite jämförande perspektiv.

En kampanj i Sverige, med ett visst rosa-färgat band som symbol, och som väl måste ses som en av de största svenska forskningsinriktade insamlingarna, har de senaste åren dragit in totalt runt 50 miljoner under hela kampanjtiden (hur länge är det, typ en månad eller två?). Har inte hittat exakta summor, men i den storleksordningen är det iallafall. Man säljer prylar, anordnar event och dessutom en direktsänd TV-gala dit man kan ringa in och skänka pengar. Oavsett, 50 miljoner är mycket pengar.

The One Hundred, drog in $1.1 miljoner, nästan 8 miljoner svenska kronor. På en kväll. Bara från de 900 personer som var med på middagen (där vissa i och för sig representerade företag, men iallafall). Utan vare sig direktsänd TV eller försäljning av föremål, endast genom att deltagarna lättar på plånboken under kvällen (i takt med att vinet intas, kan tänka) och dessutom i konkurrens med ett antal andra välgörenhetsevent som går av stapeln varje vecka. Att självaste Boston-sonen Matt Damon var med som talare och donator av en stor check kan ju också vara en bidragande orsak (Tips till svenska gala-arrangörer: Bjud in en snygg skådis, typ äldsta Skarsgård-brodern, eller någon annan hunk!). Så i sammanhanget känns det som att 8 miljoner på en kväll är mer imponerande än de 50 som ovan nämnda kampanj drar in under betydligt längre tid.

Men för att få ännu bättre perspektiv på det här, så måste jag ju nämna att det är ju är presidentval på gång här i USA, det är svårt att undgå. Jag är totalt analfabet när det gäller politik, använder ju alltid P som lexikon för att reda ut skillnaden mellan de olika partiernas eller presidentkandidaternas ideologier ("vilka var det nu igen som tyckte det var bra med privatisering?), så jag tänker inte ge er någon vidare analys på just det området. (Eller så kanske det är just det jag ska...bara för att ni ska få den enkla versionen av "Så ser en svensk politik-analfabet på det amerikanska presidentvalet och dess konsekvenser"... Någon annan gång, kanske.)

Hursomhelst. Under juli månad drog Mitt Romney (republikanernas presidentkandidat, faktiskt före detta guvernör för just Massachusetts; se vad jag kan!) in $101 miljoner i kampanjpengar, det motsvarar ungefär 23 miljoner per dag. Per dag...! Demokraterna drog "bara" in $75 miljoner (de fick se sig besegrade i insamlingsligan för tredje månaden i rad), vilket motsvarar drygt 17 miljoner dagligen. Å andra sidan så drog Obama under sin kampanj år 2008 in totalt $750 miljoner, alltså mer än FEM MILJARDER! Och helt plöstligt är de 8 miljonerna som cancerforskningen på MGH fick bara en kiss i oceanen.

DET ger perspektiv!

tisdag 18 september 2012

Hårinpackning för hemmabruk

Och när vi ändå är inne på hår, så fortsätter vi med ett inlägg till i samma anda! 

Vi läser mycket tidningar här borta, framför allt gratistidningar som man kan hitta lite varstans. Det är lite olika kvalitet på det som skrivs, det kan man minst sagt påstå, men vissa tidningar är faktiskt riktigt bra och därigenom får vi många tips på aktiviteter och event som äger rum här i Boston. 

Nedanstående klipp är hämtat ur en artikel om hårvård, där det fanns flera tips på diverse hårkurer som passar torrt och sprött hår som många har så här efter sommaren. 


Nu ska man alltså inte bara äta majonäsen, man ska tydligen ha den i håret också. Gör håret mjukt och slätt och boostar med fukt. Någon som vill testa? Själv tvivlar jag på att det är så enkelt att tvätta ur...

Hår som hår, eller?


Denna annonsen hittade jag i ett reklamblad som kom hem i lådan. Hårfärg för män. Hade inte en aning om att det fanns. För inte är det väl någon skillnad på manshår och kvinnohår, mer än kroppen de sitter på, eller? Håhåjaja.

söndag 16 september 2012

Kvitto på metervara

Det lär ju vara så att vi får fint besök kommande vecka, så vi tänkte att det var kanske bäst att göra diverse inköp för att våra gäster ska trivas. Stolar, t ex, kan ju vara bra att ha minst en för varje rumpa, så slipper man äta i skift. (Barstolarna är något för höga om man vill sitta vid matbordet, det kan ju våra förra gäster intyga.) Och en kudde kan ju vara mysigt att ha i sängen när man ska sova. Så i lördags hyrde vi en bil (nej, vi har fortfarande inte någon egen; vi cyklar) och for till IKEA, som i och för sig inte ligger så långt borta men är oerhört meckigt att ta sig till genom kollektivt resande. Och som vanligt blir man ju extra svensk och extra hemkär när man kommer just dit. Välkommen-texten på väggen. Leklandet Småland. Och så givetvis prickar och ringar över Å, Ä och Ö. Köttbullar till lunchen? Jajemen! (Kan tillägga att det är viktigt att man inte blir alltför hänförd som svensk när man är där, och frågar om en produkt med namnet uttalat på grov småländska. Då får man garanterat en oförstående blick som svar. Billy och Klippan funkar, värre är det med Fräjen, Hären och Åfjärden.) 

Just i lördags var vi inte särskilt ensamma i det stora möbelvaruhuset, det känns som att resten av Massachusetts också hade bestämt sig för att åka dit just den dagen (lönehelg, kanske). Och vet ni, här kan man drabbas av precis samma fenomen som alltid sker på de svenska IKEA-varuhusen; att man "ska bara handla lite smågrejor" och kommer därifrån med ett kvitto som är en meter långt och många kronor (dollar) fattigare! 

Och på tal om kvitton, så kan man få långa kvitton även på andra ställen här. På CVS, t ex. Men skillnaden här är att det är bara typ en decimeter av kvittot som är kvitto, resten är rabattkuponger. De gör verkligen allt för att man ska handla där igen.

Typiskt kvitto från CVS. Köp en produkt, få en meter kvitto!
Vad mer? Jo! Skepp å hoj, under har skett! Eller, snarare, P ska jobba! Alltså, faktiskt göra något mer än något telefonmöte i veckan för att förtjäna den lön som trillar in på kontot varannan vecka. Med kort varsel (tyvärr) ska han tidigt måndag morgon åka iväg på en fyradagars jobbresa till Holland. Ja, inte Holland som i Amsterdam-Holland, utan som i Holland, Michigan, i närheten av Detroit (rakt västerut härifrån). Nästgårds, men ändå en flygresa på över 4 timmar och ett flygbyte. Stort land, det här! 

Förresten så vet man att man valt rätt person att leva med när han lagar extra mycket mat till lunchen och säger: "Nu har du så det räcker till några lunchlådor när jag är borta.". Gissa vem som ska leva på köttfärsbiff kommande vecka? :)

Finns säkert massa mer att tillägga, men det får vänta till ett annat inlägg. Avslutar med en bild från utomhusbion vi råkade snubbla förbi när vi var på väg hem en kväll genom Chinatown. Söta asiat-farbrorn på bästa sittplatsen mellan två soptunnor, givetvis med en påse popcorn i handen, inköpt på en armlängds avstånd (alldeles till vänster om papperskorgen, men popcornvagnen råkade simma ur bild). 


lördag 15 september 2012

Rabattväxter och matupplevelser

För ett tag sedan var vi på finlunch på Harvard Faculty Club, som är en exklusiv (?) fiiiin klubb enbart för anställda och studenter/alumni på Harvard. Ett sådant där ställe med klädkod och som bara släpper in medlemmar. Om man vill ta med sig en gäst, så måste man innan sitt besök skriva ut ett tillfälligt medlemskort till sin gäst, håhåjaja. Nåväl, jag är med där iallafall (så klart!). 

Hursomhelst så var detta vad vi hittade i rabatterna vid ingången. En tomatplanta bland blommorna. Något okonventionellt och kanske inte det man förväntar sig på ett ställe med sådan klass som det här stället ändå har.  
I min värld är inte tomater en växt man brukar ha i rabatten...
Och när jag ändå nämner Harvard Faculty Club, så måste jag ju berätta om lunchen. Det var buffé-lunch med olika sallader och säkert en massa mera som jag missade då jag hade siktet inställt på den rökta laxen. På  ena änden av serveringsbordet fanns det lite "internationella" rätter, och just den dagen vi var där var maten influerad av Thailand och Australien. Australien representerades av en sallad. Med minibläckfiskar. Hela. Hela bläckfiskar! Ursäkta, men jag tappade just min matlust. 

Men...på tal om matupplevelser så kommer jag ju osökt att tänka på när vi var på Noma i Köpenhamn förra året tillsammans med S & C. Hela grejen var ju en upplevelse i stora mått, men något som har etsat sig fast i mitt minne är när vi serverades en av de inledande smårätterna. In kommer en burk med is, som när vi öppnar den visar sig innehålla levande räkor. Jag är inte van vid att behöva döda min mat innan jag stoppar den i munnen, men hela poängen med den här rätten var att man skulle äta räkorna som de var, doppade i någon sås (poängen med hela rätten var skillnaderna i textur, inte så mycket fokus på smak). Jag är ju lite noga med vad jag äter, och här någonstans går min gräns för vad jag stoppar i munnen. (Eller, den där gränsen går ju egentligen mycket tidigare, men lyckades faktiskt tänjas en bit iallafall, när jag fullkomligt kastade i mig de sniglar vi också blev serverade; snigel i ena handen, vattenglaset i andra, och se till att inte tugga. Nej, jag vet inte hur det smakade.) Hursomhelst så var det iallafall en räka kvar när alla hade tagit sin, så Per kände sig manad att äta en till bara för att få det på video. Kolla noga vad som händer ca 20 sekunder in i filmen, sekunden innan servitören kommer med nästa rätt.



En levnadsglad liten rackare som flydde för livet?!

fredag 14 september 2012

Vad gör han på gymmet?

"Jag tror jag går till YMCA och tränar istället. De har mycket bättre tidningar där!" 

 - Per

All tid på gymmet är träningstid, eller?

torsdag 13 september 2012

Tillbaka!

Vi är tillbaka, både i Boston och i etern! En underbart skön semestervecka har vi spenderat i Njalla; en vecka som bjudit på höstigt väder, fiske, jakt och en massa god mat. Mat som vi verkligen längtat efter. Med grönbyxor och gammal t-shirt som uniform och gummistövlar på, bytte vi mobilen och det digitala livet mot en bunt med bra böcker och umgänge utan en skärm framför ögonen. Esters bröd till frukost, fika, lunch och middag och kopiösa mängder kokkaffe. (Man vet att man är i Norrland när kaffet man dricker är så hett att proteinet i sojamjölken koagulerar.) Det är livet på en pinne!

Dessutom hann vi med att fira vår första bröllopsdag just i Njalla! För ett år sedan (2/9) gick vi till stadshuset i Linköping tillsammans med två fina vänner som vittnen, fick skrattanfall och blev gifta på kuppen. Dagen efter vigseln for Per till norr för att springa i skogen efter älgar han aldrig såg. I år firade vi dagen med gott bubbel till middagen (Tack för det, Janne!)!

Men hur gick årets jakt, då? Om man säger så här; det här:


var det närmaste Per kom en levande älg...i juli. Men några hade uppenbarligen mer tur på sin sida, eftersom det här var hur vi spenderade en dag innan vi for till civilisationen igen.

Observera de mycket sterila slaktbänkarna,  byggda av plankor tagna direkt ur bodan! Mikrobiologen i mig skruvar på sig och tittar bort. 
Nu är det tillbaka till verkligheten igen, och det är med delade känslor jag blickar framåt i kalendern. Den 22 september börjar officiellt hösten här, men temperaturerna säger att den redan är på gång. Den sommarvärme med 30 grader och strålande sol som vi lämnade när vi for till Sverige åkte på annat håll under tiden vi var borta. Visserligen är det fortfarande mer sommar än höst, men så fort sommaren passerat så vet jag att det bara är en tidsfråga innan det är jul igen. Redan innan vi for så hade ju affärerna börjat skylta för Halloween. Det var ju ändå augusti...

Halloweenskyltning i augusti. Snart är det jul också.
Hösten kommer att bjuda på mycket jobb för min del, då jag första dagen på jobbet efter semestern fick beskedet att mina celler drabbats av mykoplasma (typ svamp, sånt man INTE vill ha i sina odlingar) och allt (ALLT!) jag gjort sedan innan sommaren måste göras om (alla dessa icke-lediga helger i maj, juni och juli var alltså ogjort arbete). Inte så kul, men sånt är livet som forskare. 

Men det händer roligheter också! Just nu ser vi mycket fram emot Svensk-besök (inte mindre än tre stycken på kort tid; roliga saker händer i klump, eller?) med start i slutet av nästa vecka. Då är det nästan som semester igen.

Jag tänkte att jag ska försöka bli lite bättre på att uppdatera här på bloggen under hösten, men behöver lite inspiration från er som läser. Vad vill NI att vi skriver om?