Det där vädret...

Jomen man är ju svensk. Och då pratar man väder. Och tro mig, det är nog typiskt svensk/skandinaviskt/nordiskt att prata väder, för det är inte något ämne som intresserar amerikanerna särskilt mycket. Om det inte är någon hurricane eller annan superstorm på gång, förstås. Men, som född och uppvuxen i foppatofflans land, så ägnar jag ännu ett inlägg om vädret. 

Den mest använda appen i min telefon, näst efter mail, facebook och rss-läsare, är nog väderappen. (Men inte standardappen, för den är bara skit. Weather channel ska det vara.) I början när vi kom hit, så hade jag till och med Linkeboda som favorit på väderappen bara för att få lite skadeglädje när jag såg hur sugigt vädret var där hemma jämfört med här. Någon tyckte det var lite väl nördigt, så plötsligt hade jag inte några favoritplatser på appen längre...:/

Hösten här har varit helt fantastisk! Grått, regnigt, kallt och blåsigt? Inte då. Soligt, lite blåst, inte så mycket regn, och inte så farligt kallt. Kanonväder! Men vädret kan vara lite schizofrent, eller hur man ska uttrycka det, med temperaturer som varierar hej vilt under dagen; höstruggiga morgnar och sommarvarmt mitt på dagen. Ibland är det lite svårt att klä sig. Hur som helst, så gör vintern sina försök att slå till; vi får väl se hur det går med det...Oavsett, så kan jag meddela att våra biljetter för hemresan till jul inte är ombokningsbara, något som jag grämer mig lite för när jag får rapporter från familjen uppe i norra Sverige som säger -25 grader. Brrrr! 

Nåväl, på tal om varierande väder...Idag ser det ut så här: 

Snöigt, och minus en grad. Eller 30 Farenheit om man så vill. 

Och detta är vad som väntar framöver:

Är det våren som väntas i morgon?

Oavsett så kan jag just nu inte bry mig mindre, för på måndag tar jag flyget till Texas och där väntar det här: 

Sommar!

Jag klagar inte.