onsdag 29 maj 2013

Frukosttips

Man upphör egentligen aldrig att förvånas...
Just bläddrat igenom nån sorts livsstilstidning (tror det är nån tidning Piiha hittat i återvinningsrummet här i huset, riktig guldgruva ibland för folk är schyssta och sorterar saker "vid sidan om" om de tror att nån annan kan ha nytta av nåt).

Och vad dyker man på om inte ett bacon-test. Only in USA!


 ...och sedan vänder man blad och hittar ett helt uppslag med gröttips. Få se, är det nån som man blir sugen att prova...?
Gröt toppad med ett stekt ägg, t.ex.
Eller kanske gröt med bacon och sirap (givetvis har de med en baconvariant!).
Med yoghurt och marmelad!? Ja, varför inte. Yoghurt gott. Marmelad gott. Får man lägga till en skiva bacon?

Men njae, jag vet inte. Tror jag fortsätter att köra med samma frukost som jag kört sedan typ... få se.... hur många år?... nä, vill inte räkna, inte för att jag börjar bli gammal eller så.... Bara inte värt att ändra ett vinnande koncept.


måndag 27 maj 2013

The best, better than the rest!


Nobody is perfect but I'm pretty fucking close,
And I'm here to give you all a heavy heavenly dose.

I hope you understand that the knowledge I bring,
Puts me in the position of a god or a king,
'Cause I'm blessed with the gift of the magic touch,
And I wouldn't say that I'm asking for too much.

But you can never be like me so don't waste your time,
Because I reign supreme and my position is divine.

What's wrong with being self-possessed?
Nobody satisfied with being second best.
I've got the gift and I know that I'm blessed,
And I've got to get it off my chest.

I'm the biggest, 
The best,
Better than the rest,

Visdomsord från Clawfinger, som förmodligen tänkte på mig när de skrev låten. Det finns även ett TV-program som har mig som förebild... eller inte egentligen, men de tänkte på mig när de gjorde den... eller, inte egentligen, men titeln syftar på mig... förmodligen. Du kanske hört om den? "Så mycket bättre" heter den.

Igår sprang jag nämligen Boston Run to Remember och krossade mitt personliga rekord! Utan att ha kört en massa intervall- och backträningspass, som jag gjorde förra året, så lyckades jag kapa 3 min och kom i mål på 1:40:33. Inte så svårt. Bara gå fram till starten och så kör man bara!

De var ju som väntat rejält förhöjd säkerhet runt loppet i år. Området avspärrat och rejäl säkerhetskontroll för att komma in på start-/mål-området. T.ex. inte tillåtet att ha ryggsäck med in. Inte så förvånande med tanke på vad som händer under Boston Marathon. Även tryckkokare ses numera lite misstänksamt på om man har med sig det till tävlingen. Det här med energi under och efter loppet är annars lite intressant. Helt enligt standarden så var det Gatorade och GU (energi-gel) vid vätskekontrollerna under loppet och sedan banan och nån ny special energidryck som försökte marknadsföra sig efter målgången. Men jag förstår inte riktigt hur det tänker när man även fick påsar med chips också. Bra sätt att återställa saltnivåerna i kroppen? Sedan fick man hela bagels också. Rätt torrt att äta, men när man sprungit så där så äter man i och för sig det mesta. Dock har jag svårt att förstå burken med jordnötsmör.

Hur tänkte de nu? Äta direkt ur burken, eller?
Kanske just för att det är Run to Remember, som ordnas av polisen till förmån för poliser som stupat i tjänst (se nummerlapp nedan), så var det massor med poliser från alla olika organisationer / avdelningar som stod längs banan. Alla som sprang high-five'ade med poliserna och ropade "Thank you!". Väldigt mycket Boston just nu, och väldigt amerikansk känns det som.

Nummerlappen framme på magen...

...och sedan så sprang alla med den här nummerlappen på ryggen.
Nå, till själva loppet. Som vanligt så hade jag värsta sämsta tävlingsnerverna och drog iväg väldigt fort i starten. Men det visade sig att det var ganska bra, för det var inte för snabbt så att jag fick mjölksyra eller så och det gjorde att jag tidigt kom in i ett bra snabbt bekvämlighetstempo. Den intresserade kan ju kolla in datat från min löparklocka här.

lördag 25 maj 2013

Specialshuttle

Det här med kollektivtrafik i Boston är ju lite speciellt. Tunnelbana som var den första i USA (och som inte verkar ha ändrats speciellt mycket sen dess), lokalbussar där avgångstider och hållplatser verkar helt slumpmässiga. De shuttle-bussar som finns är ett helt eget kapitel. De bussar som går på vår kvarters-shuttlerunda saknar t.ex. helt fjädring och all form av komfort. Men den är gratis!

Notera t.ex. att de istället för att fixa krånglande elektronisk styrning för att öppna och stänga dörren,
istället  installerar en stor mekanisk arm som chauffören kan dra i.
Nåja, vissa linjer verkar dock lite schysstare. T.ex. denna som vi gick förbi på Kenmore Square. Verkar som de slopat Thomas-bussarna och numera kör Lambo istället! Lite tveksam till passagerarkapaciteten dock...



torsdag 23 maj 2013

Nybygge i kvarteret

Vi har ju fått en ny granne i kvarteret. Spaulding Rehabilitation Hospital har öppnat ett nytt sjukhus alldeles i närheten på vår gata. Inte så tokigt faktiskt, för de har fixat med en ny expressbusslinje in till stan, shape'at upp kringområdena och öppnat en publik kafeteria med rätt trevlig uteservering. 

Men jag gillar mest att de har en helt vanlig villapostlåda för att ta emot post. Hemtrevligt!

måndag 20 maj 2013

Per kockar som värsta Gordon Ramsay

En av de olika New England-specialitéerna som man fastnat för är Clam Chowder ("Chowdah" som de säger här). Inte så svårt att förstå kanske med tanke på att det är som en typ av fisksoppa med mängder av grädde och bacon. Svårslagen kombination. Men detta borde ju vara något man kan kocka ihop hemma! Sagt och gjort. Hittade ett finfint recept och fyllde på veckoinköpslistan med alla nödvändiga ingredienser. Eftersom Piiha inte gillar clams (musslor) så hoppade hon över att äta det här. Okej, gör inget, bara mer till mig!

Börjar rumstera om i köket och drar igång som värsta Guide Michelin-kocken. Måste säga att vissa oanade talanger verkar finnas undangömda. Synd att många stjärnkrogar går miste om denna talang. Nåja, efter ett tag så kommer Piiha in mitt i alltihopa och stör som vanligt och frågar varför jag inte skalar ner receptet. För jag har väl sett att receptet är till 6 pers? Asså... jag tänkte... det är bara det att... det blir som enklare... äsch. Det blir fint med några extra portioner till lunchlådor.

Givetvis blev det riktigt gott. Har ätit Clam Chowder till varje mål i flera dagar nu. Finfint!



torsdag 9 maj 2013

Tiden går fort när man har roligt

Då drar jag slutsatsen att jag har haft jättekul den senaste tiden! Maj månad; säg mig, var tog mars och april vägen? 

Förra veckan hade vi fullt hus med stort besök från Sverige. Fem extra personer gör stor skillnad i vår lilla lägenhet, men vad gör det att det är lite trångt när man har så roligt tillsammans?

Nu är det vardag igen, men ändå inte. Min jobbvecka ser lite annorlunda ut just den här veckan, då jag går en kurs i Cambridge. Jag har ju blivit lite bortskämd med att kollegornas arbetsdag inte börjar förrän framåt halv nio, och eftersom jag inte är sämre än att jag har anpassat mig (man tar ju vissa seder dit man kommer) så var det lite av en chock att vakna i måndags morse. Helt plötsligt blev det tidiga morgnar och pendling med buss och tunnelbana varje dag. 

Tja, roligare nyheter än så har jag inte att rapportera! Jo, förresten; syrenerna blommar!

torsdag 2 maj 2013

"Det finns alltid nånting man kan fira", del 11

Jajemen, nu finns det något att fira igen! I söndags var det årsdagen för när vi blev Vi, och det måste ju faktiskt firas! Besök på en av de bättre restaurangerna här i stan, och det var mycket väl värt det! God mat, gott vin och ännu godare efterrätt. Och ja, sällskapet var också mycket bra!

Om man bokat bord för att gå ut och äta här i Boston, så tillhör det vanligheterna att man blir uppringd en eller två dagar innan för att konfirmera bordsbokningen. Då brukar de också fråga om man firar något särskilt. Jag blir ofta lite snopen när de frågar, men jag börjar vänja mig. Hursomhelst, så fick jag ur mig att det var vårt anniversary, vilket personalen på restaurangen inte brukar vara sena med att uppmärksamma. När vi firade min födelsedag i januari, så fick vi in varsitt glas champagne, och i söndags kom servitören med en extra efterrätt. Dessutom hade de skrivit med chokladsås på tallrikarna. Så sött!

 
Inte lika suddig.

Suddig.
Observera den extra efterrätten på runda tallriken.















Efterrätt! Choklad, förstås!
Dessutom är ju dagen idag en speciell dag, den andra maj. Vet ni vad som händer då? Jo, då får man ju ta ut cykeln för säsongen, iallafall om man bor norr om polcirkeln! :) Dessutom står det Pärans födelsedag i almanackan! Stort grattis till honom!
Om man inte hittar skogens konung, så får man leka att man är det själv!
Och hur firar vi då detta? På schemat står det restaurangbesök, tillsammans med våra vänner (S, P, J, E & V)s om anlände Boston igår. Och titta förresten, vad de hade packat med sig i sina väskor; svenskt kaffe, salt (utan socker!), lingonsylt och Linköpingsknäcke! Julafton i maj!