Jag tänkte att jag skulle göra ett försök att skaka liv i den här gamla bloggen igen. Man kan väl säga att vi (jag) har haft drygt ett års bloggpaus, men jag hoppas på att vi kan vara tillbaka lite mera frekvent med rapporter härifrån. Kanske lite kortare än förut, kanske lite längre, det får bli helt när andan faller på. Viktigheter och oviktigheter, stort och smått. Men eftersom jag inte vill ta död på kreativiteten det första jag gör, så börjar jag med en lista om 2014. Men innan listan så är det väl lika bra att få lägesuppdateringen ur världen. Hur är det med oss? Vad händer? När kommer vi hem? NÄR KOMMER VI HEM? Kärnfrågan som äntligen har ett ungefärligt svar. Vi börjar se slutet på vår vistelse här. Våra tre år blev tre och ett halvt och kommer hinna bli ungefär fyra och ett halvt innan flyttlasset går. Så än är det ett tag kvar, men den mentala nedräkningen har börjat. Nu till listan; håll i hatten!
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Ja, faktiskt. Jag utbildade mig till instruktör i Bodycombat. Helt otippat, oplanerat och verkligen helt otrampad mark för mig. Men när någon frågar om jag vill så är jag inte den som säger nej när jag känner lukten av utmaning. Och sen var det plötsligt för sent att ångra sig. Dödlig scenskräck (nåja, åtminstone så mycket att jag mådde illa innan jag skulle upp på scen och instruera) och nervositet har vänts till ren lycka och träningsglädje när jag instruerar. Att få stå framför en grupp och förmedla glädje och passion, att vara den person som får någon annan att inte ge upp när det är asjobbigt*; det är helt fantastiskt! Tyvärr tillåter inte mitt visum att jag instruerar och har egna klasser här, eftersom det räknas som jobb.
*(Här ville autokorrekt skriva ansjovistårta. Det låter ju hur äckligt som helst!)
Genomdrev du någon stor förändring? Stor och stor. Jag ansträngde mig för att få lite mer struktur och ordning i mitt liv. "Att göra"-lista är mitt mellannamn! Och så försöker minska antalet grejer jag omger mig med. Rensa bort och rensa ut, det har blivit mitt mantra.
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? 16 augusti, då vi var på A & F's fina bröllop i Göteborg. Så fint, så roligt. Det var en bra dag!
Vilka länder besökte du? Sverige, Sverige och Aruba. Och så var vi i Las Vegas. Och det är ju också nästan som ett annat land. Men dit behöver jag inte åka igen.
Bästa köpet? Antagligen snorkeltrippen vi gjorde på Aruba. Den var bra. Det var egentligen en gruppresa för 40 personer, men bara fyra deltagare dök upp, så det var mer som en privat tur.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Alla våra besök vi fått från Sverige. Alltid. Och så klart hunden Oscar. Fina Bernersennenhunden som jag rastade på luncherna.
Saknade du något under 2014 som du vill ha år 2015? Svensk filmjölk och laktosfria hyllan på Ica Maxi.
Vem saknade du? Familjen, våra vänner där hemma, och alla våra vänner som flyttade hem under slutet av 2013 och 2014.
De bästa nya människorna du träffade? Våra nya svenska vänner här i Boston! Och Oscar, fastän han inte är en människa. Eller var, för han finns inte längre.
Vad önskar du att du gjort mer? Tränat, druckit champagne, träffat vänner.
Vad önskar du att du gjort mindre? Slösurfat och spelat töntiga spel på mobilen. Men det har jag slutat med nu. Vilket tidsslöseri!
Favoritprogram på TV SVTplay? På Spåret! Varje fredag under hösten har det varit TV-underhållning i det Jannokska palatset! Och man måste givetvis gissa svaret på frågorna. På andra plats kommer Historieätarna.
Bästa boken du läste i år? En snabb titt på min lässtatistik på boktipset säger att jag läste 26 böcker förra året, varav tio fick betyget 4 av 5. Fyra av dem var Jo Nesbø. Läs dem!
Största musikaliska upptäckten? Hahaha! Jag lyssnar på Digilistan. Men vad låtar heter och vilka som sjunger, det har jag ingen aning om.
Vad var din största framgång på jobbet 2014? Som enda postdoc kvar i gruppen så har jag lite ofrivilligt tagit över labbets huvudprojekt. Och först nu, efter 10 års arbete så har vi nått ett litet genombrott i och med att vi har kunnat upprepa flera nyckelförsök som har lett till en teori. Det får jag väl se som en framgång. Nu ska vi "bara" driva det i hamn också.
Mest stolt över? Att jag genomförde instruktörsutbildningen, klarade den, övervann den plötsliga nervositeten och prestationsångesten och nu kan hålla i en Bodycombatklass och faktiskt känna att jag har en plats där på instruktörsscenen.
Högsta önskan just nu? Att Per ska komma hem från Florida. Jobbresa måndag till fredag och det blir så tomt och tyst när han är borta. Inte för att han pratar särskilt mycket, men ni fattar hur jag menar.
Vad tänker du göra annorlunda 2015? Kanske blogga mer? Det får tiden utvisa.
På återseende!
