Mail-policy

Följande står att läsa i den policy som råder för mail och mailhantering på Piihas jobb.  

2.3. Email messages must only include the minimum necessary information for the purpose of the communication.

Fritt översatt:  "Epost får bara innehålla minsta möjliga information som är nödvändig för syftet med kommunikationen."

Jahopp. Nästa mail hem blir alltså: "Mår bra. Skicka mera pengar. /P"

Valnötter = medicin?

Ja, enligt amerikanska FDA (motsv. typ Läkemedelsverket och Livsmedelsverket) iallafall.

Läs här!

Sammanfattning: Ett företag i USA påstod, på sina valnötsförpackningar, att fettet i valnötter har diverse gynnsamma effekter (vilket är sant, underbyggt av ett flertal vetenskapliga studier). Men nu är det USA, och då får man inte göra så. Man får inte säga att något som man kan äta kan vara hälsosamt, för då klassas det som läkemedel. Och för att få ha sådan information på en förpackning (en nötpåse), då måste man låta livsmedlet genomgå samma tester som läkemedel, för att få ett godkännande från FDA, för så säger lagen. Problemet är bara att det kan kosta miljarder.

Jag gillar framförallt följande passus, som är hämtad från varningsbrevet som FDA skickade.
"Additionally, your walnut products are offered for conditions that are not amenable to self-diagnosis and treatment by individuals who are not medical practitioners; therefore, adequate directions for use cannot be written so that a layperson can use these drugs safely for their intended purposes. Thus, your walnut products are also misbranded… in that the labeling for these drugs fails to bear adequate directions for use…"

De hade alltså inte skrivit doseringen på påsarna...Only in America!

Polis, polis, potatis…

Inte slänga skräp på marken (eller i vattnet), för då kommer miljöpolisen och tar dig!

"Grym båt de har!" (Pers kommentar)

Pizza eller bebis?

Män från Cape Cod erbjuds alltså gratis pizza och paj om de väljer att genomgå en sterilisering. Notisen väcker genast några funderingar:

• Är genbanken inte tillräckligt bra där ute?
• Är de överbefolkade?
• Hur många av de män som får erbjudandet tar det? (“Hmmm…gratis pizza, middagen är räddad!”)
• Vem kom på idén?

Orka!

Det är ju "tax season" här nu, och "tax day" (14 april) närmar sig. Så man har ju börjat fundera lite på det där med hur det funkar med deklaration och sånt här i USA. Det verkar ju onekligen vara en hel del tjorv med administration här i landet, så det är väl upplagt för att det ska bli krångligt. Men det gäller väl att förtränga sånt och inte bry sig förrän det verkligen blir dags. Lär väl inte bli aktuellt förrän nästa år.

Men samtidigt som man raljerat lite om hur allt är så tillkrånglat och byråkratiskt här så verkar det inte vara så himla självklart hemma heller. Fick nämligen ett mail från jobbet att jag möjligen kan tänkas behöva deklarera i Danmark, eftersom jag jobbat i ett projekt där under 2011. Tydligen nån ny skatteregel i Danmark som gör att man måste deklarera i landet om man arbetat där. Efter lite mailande med HR så fick jag klart för mig att, jodå, jag måste skicka in deklarationsuppgifterna för när jag jobbat i Danmark (trots att jag bara temporärt jobbat som konsult i ett projekt där). Jag ska tydligen få hjälp med det, men ändå! Suck, liksom...

Jorå, så ska det låta.

Det händer inte så ofta, men...kanske början på en trend? (Det verkar onekligen finnas möjlighet för det här i stan). På konsert idag. Tack för det, Johan.

En notering är ju att det är jäkla bra service på toaletten här. Strunt i automatiska handtorkar, här står en snubbe och delar ut torkpappret när man tvättat händerna.

Besök på museum

Vi har ju redan konstaterat att vi inte är några museummänniskor. "Gillar inte gamla saker", "gamla saker luktar illa" och "nu är jag less"; så brukar det oftast låta. Men vi försöker iallafall att få oss en dos kultur lite nu och då, så den senaste veckan har vi besökt några av de museum som finns i överflöd här i Boston. Museum of Natural History i Cambridge bjöd bland annat på ett stort sköldpaddsskal och en imponerande samling av verklighetstrogna modeller av blommor tillverkade helt i glas. 

Museum of Science kändes lite daterat, och riktat mot en yngre målgrupp, men lite kul saker fanns det att titta på även där. Frågan är bara vilken målgruppen var för matematikutställningen. Jag menar, hur många medelamerikaner vet skillnaden på euklidisk och icke-euklidisk matematik? 

Piiha experimenterar

Som ni vet så fick ju Sture Surdeg följa med när vi emigrerade. Han mår prima och eftersom det bär mig emot att köpa bröd med konsistens som en tvättsvamp och en innehållsförteckning med mer än 15 ingredienser, så eftersträvar jag att baka allt vårt bröd själv. Det är inte ofta Per får njuta av "köpes", men det får han leva med. 

För ett tag sedan hade jag den stora äran att föräras med en burk jäst från Johans och Klaras ölbryggning (de hobbybrygger öl hemma i köket). Jag rörde ihop en deg med jästen för att se om det funkade att baka på den. Jäskraften var inte den bästa, men i kombination med lite surdeg så blev det bröd av det iallafall. Resultatet ser ni här till höger. 

Och här ser ni vad vi gjorde sen. Fåglarna blev glada och förhoppningsvis mätta. Åtminstone åt de brödet med god aptit, vilket var mer än vi gjorde...

Alternativ trafikstockning

När norske Matthew kom förbi så blev det plötsligt lite trångt i farleden. Störst fick gå först.

Sommarvärme i mars

Tja, det är väl bara att vänja sig, antar jag. Negativt är dock att arbetsmoralen är omvänt proportionell mot temperaturen.

Salta stockar?

Det mesta är större här i USA, till och med de salta pinnarna. Frågan är om de fortfarande kan kallas pinnar...

Roadtrip genom flera delstater

Förra helgen var det dags för oss att återgälda den gästfrihet vi blev bemötta med när vi först kom hit till Boston och inte hade någonstans att bo. En roadtrip med Johan & Klara stod på programmet. Vi började dagen med brunch i Providence, Rhode Island. Efter det trotsade vi det tråkiga regnvädret och promenerade runt och tittade på sevärdheter. Klara agerade turistguide och drog med oss till de viktigaste historiska platserna. Trevlig stad, men säkert ännu bättre om vädret är fint.

Nästa anhalt blev Newport i södra Massachusetts, som är en söt liten hamnstad med stora mansions som ett pärlband längs kusten. Perfekt för bilpromenad! För den historieintresserade kan vi nämna att John F. Kennedy gifte sig med Jacqueline i kyrkan i Newport och strax utanför staden ligger de ägor där Eisenhower och JFK hade sina respektive sommarresidens.




Tydligen tillverkas det en hel del vin här i trakterna av södra Massachusetts, så ett snabbt besök på en vingård hann vi också med innan vi vände tillbaka till Boston.








Eftersom vi hade hyrt bil för hela helgen så gav vi oss ut på vägarna även på söndagen. Denna gången styrde vi norrut och råkade hamna på en outlet (se det som rekognosering inför framtida besök från Sverige). Inget minnesvärt mer än att vi efter helgen kunde summera ihop besök i inte mindre än tre delstater utöver Massachusetts (Rhode Island, Maine och New Hampshire).

För övrigt så har alla delstater här i USA varsin slogan eller vad man nu kan kalla det. Massachusetts' lyder The Spirit of America, vilket man kan se på bilarnas registreringsskyltar. Rhode Island ståtar med Ocean State, medan man på bilar från New Hampshire kan läsa Live free or die. Lite väl drastiskt, kanske...

Vi tar ingången till höger istället.

Just do it!

Bilden talar väl sitt tydliga språk (bortsett från den något frånvarande blicken, då). Löpartights och löparskor på; nu ska jag lära mig springa. I torsdags gick startskottet när jag och P stack ut på min första runda (första rundan på flera år, för övrigt). Inte så lång, men det gäller att börja lite lugnt, det har jag ju läst i någon tidning någonstans. Målet för nu är att komma ut någorlunda regelbundet. Nästa steg får väl bli att lära mig njuta av det också. Tids- och distansmål är sekundärt just nu. Och med detta inlägg så blev det ju officiellt också, så då kan jag ju inte gärna strunta i det. Påhejningar och uppmuntringar tas tacksamt emot, för det lär behövas! :)

Å hur går träningen?

Sitter här med rejäl träningsvärk i benen efter att ha varit och tränat löpning på MITs utomhusbana. Fick höra talas om en löparklubb som brukar hålla till där, så jag drog dit för att testa. Var rätt kul, men gu vad otränad man känner sig!
Vi körde 4st 4*400m. Men det var svårt att förstå deras olika fart-benämningar. "3k pace", "7:30 pace", "not fast, but quick". Några rätt snabba, men kul att höra att även dem anser att kvaltiderna till Boston Marathon är sjukt hårda.

Jag var även tidigare och körde squash med J borta på Harvards tennis/squash-hall. Jag som aldrig spelat det förut. En minst sagt speciell upplevelse. Svårt det där med att drämma till en boll, samtidigt som man springer in i en vägg, baklänges, och samtidigt försöka få bollen att träffa väggen längst fram, och så klart göra det så svårt som möjligt för motståndaren. Många saker att tänka på. Men jag blev svettig och det var rätt kul. Huvudsaken.

Men man blir automatiskt smartare av att träna på de här ställena, va? Så måste det vara. Har inte märkt av nåt ännu, men hoppas fortfarande...

Petitesser som gör hela skillnaden

Häromdagen fick jag ett mail från något kontor här på MGH. Måste infinna mig där snarast, helst samma dag. Very urgent. Och de ville inte berätta på telefon vad det gällde. Jaha. Bara att göra som de säger, vilket innebär att jag måste sluta tidigare på jobbet för att hinna in till kontoret som ligger inne i Boston. 

När jag kommer dit får jag reda på att det är något med mitt Social Security-nummer som inte stämmer och att det numera har blivit ett ärende som är överfört till den myndighet som har hand om just detta. Helt plötsligt blev det väldigt byråkratiskt och jag fick skriva på papper där jag intygar att jag förstår allvaret, att min arbetsgivare inte har något som helst ansvar, jaddajadda. Och fortfarande vet jag inte vad felet är, men det låter ju allvarligt.  

Telefonsamtal till myndigheten resulterade i noll och intet, bortsett från 10 minuters telefonkö. Du måste gå till Social Security office. Jaha. Detta kontor ligger också inne i Boston, så då får jag offra ytterligare arbetstid för att gå dit, utan att ens veta vad mitt ärende är. Men men. Efter ett besök där fick jag reda på att mitt namn inte stämmer om man jämför min arbetsgivares system med myndighetens. Och då ska jag tillägga att det som myndigheten matat in bygger på den blankett som min arbetsgivare skrivit ut. Det står "fel" namn på mitt social security-kort, och det skulle ju givetvis jag veta eftersom det är mitt namn! Efter många försök att förklara att jag bara gjort som jag blivit tillsagd så löser det sig iallafall. Jag ska få ett nytt social security-kort. Tack för det. 

När det kommer med posten ett par dagar senare förstår jag ju självklart vad felet är, eller? Det översta kortet är det nyaste. Skillnaden är att de har satt ett bindestreck i förnamnet (Första tanten på social security: "Vi använder inte bindestreck här i USA") och flyttat ner Jerevall till andra raden. Jaha, men då så! 

Ska tillägga att det inte är helt smidigt att ha ett dubbelnamn till förnamn och ett mellannamn som man dessutom använder i samband med efternamnet. ("Vad hette du sa du?")