Och här någonstans skulle det komma ett förinställt inlägg om ett mässbesök som en av oss exilsvenskar gjorde förra helgen. Den andra av oss råkade visst göra något så att inlägget (som var lååångt) försvann. (Det är sant, jag råkade bara!) Vi får se fram emot den rapporten om några dagar istället.
Sedan sist har vi iallafall fått en födelsedag överstökad och dessutom en hel helgs ledighet, helt fantastiskt! Och för att ha anledning att vara riktigt sociala så bestämde vi oss för att ställa till med kalas i fredags (det finns ju alltid nånting man kan fira!), och bjöd in typ alla vi känner och inte känner, såsom de där svenskarna jag lunchar med på jobbet ibland, kompisarnas kompisar och så mina arbetskamrater. Vi planerade och lagade mat, men såg hur gästlistan blev allt kortare ju närmare fredagen vi kom. Hur många vi blev till sist? Fyra och en halv. Jaja...vi har lunchlådor så att det räcker ett tag iallafall. :)
Vi var förresten och veckohandlade förra helgen, på Stop & Shop. Oftast beställer vi ju varorna online, och får dem hemkörda, men vissa saker (som grönsaker) är sjukt mycket dyrare så jämfört med om man handlar själv. Därför bestämde vi oss för att ta bussen till affären, vilket alltid blir till ett litet äventyr. För det första så brukar bussarna komma och gå lite slumpmässigt. Visst, det finns en tidtabell, men den är inte att lita på, den verkar mera användas som en riktlinje. När bussen väl kommer och man kliver på, så märker man direkt hur dåligt man passar in bland det övriga klientelet. I det här landet SKA man verkligen ha bil...eller så är man svensk och åker buss tillsammans med andra mindre bemedlade människor. Nåväl. I affären är det alltid något man ska ha som man inte hittar, och är därmed tvungen att be om hjälp. Men inte ens då kan man vara säker på att hitta det man söker, för fastän det finns folk som är anställda i butiken så betyder det inte nödvändigtivs att de har koll på sortimentet (men ibland finns det någon annan snäll kund som engagerar sig i sökandet, och då brukar det sluta bra). Och mer än en gång har det hänt att den jag frågat inte ens fattat vad det är jag söker (Mango chutney, t ex, är det så konstigt?).
Ett litet stickspår...en gång när jag stod och packade upp varorna på bandet, så frågar kvinnan bakom mig i kön vad det där är för konstig blomma jag skulle köpa. Det var en purjolök...hon hade aldrig sett någon sådan tidigare.
I kassorna står det allt som oftast någon som packar påsarna till en, och har man med sig egna påsar får man 10 cents avdrag per påse (katjing!) på slutsumman. De brukar dock kolla lite konstigt på en när man tar fram en ryggsäck och en sportbag istället för de konventionella flergångspåsarna. För att inte tala om blickarna man får när man börjar packa ner sina varor själv om det inte finns någon packare i närheten just då. Man ska tydligen vänta tills expediten slagit in alla varorna, och sedan packar denne ner allt. Inte. Packa. Själv. För att inte tala om hur de tittar när man sätter väskan på ryggen, tar en stor påse i vardera handen, går ut och promenerar FÖRBI parkeringen och ställer sig vid busshållplatsen och väntar på bussen. (Och värre blir det om man istället går till sin cykel för att CYKLA hem med maten.) Som sagt, det är ett litet äventyr att åka och handla.
I förra veckan kom plötsligt vintern. På morgonen såg det ut så här:
På eftermiddagen, not so much, då var det bara lite slask kvar. Nu är det bara kallt, men skitkallt å andra sidan, men inte behagar det snöa för det. Och nu i veckan ska det tydligen bli 12-15 grader varmt enligt uppgift. Trots avsaknaden av snö är asfalten helt vit. All salt som de slänger ut lägger sig som ett fint vitt lager (som i och för sig nästan kan tas för snö) och bilarna är som sprutlackerade med saltlösning. Inte bra ur rostsynpunkt!
Håll i hatten, men de senaste veckorna har vi varit på bio ett antal gånger. Det är något billigare att gå på bio här jämfört med hemmavid, och dessutom kan man köpa biljetter ännu billigare via jobbet; bara $8 för en biljett, så då passar man på! Jag som har noll koll på populärkultur (men jag vet vem som ligger etta på Digilistan!) kan nu räkna upp inte mindre än...flera nya filmer som jag har sett! Bara detta året har vi betat av Lincoln (Spielbergs senaste om Abraham Lincoln; bra!), Zero Dark Thirty (om hur det gick till när amerikanerna eliminerade den däringa ruggiga afghanen som inte gömde sig i en grotta; bra!), Promised Land (Matt Damons senaste; inte så bra) och Jack Reacher (Tom Cruise; fortfarande snygg! och filmen var bra). Herrn i huset har varit och sett The Hobbit också, men någonstans långt tidigare går min gräns för vad som intresserar mig (nej, jag gillar inte Sagan om Ringen heller).
Och hur går det med den däringa skadade höften då?*Jo tack, bara bra. Skit faktiskt. Eller...höften är ok, så länge jag inte går långt eller springer eller hoppar. Däremot trilskas ljumsken, som bara blir sämre och sämre. Senaste diagnosen lyder tendinit, och det verkar vara riktigt långdraget. Så...frustrerad är bara förnamnet. Den där löparsatsningen kom av sig med besked, men jag hoppas att vara på banan till sommaren (sommaren kommer tidigt här).
*(Kort uppdatering: Fick ont i höften under en löparrunda i augusti, akut ont ont ont ett tag efter det, och sedan konstant, men tolererbart ont. Läkarbesök i november, med röntgen, kontrast-MRI och ortopedbesök gav mig diagnosen Iliotibialbandsyndrom (=löparknä, fast i höften) och remiss till sjukgymnast som konstaterade att jag lyckats stretcha bort det, men däremot fanns det muskelbristningar både på insidan och utsidan av höften, och mikrobristningar i tensor fascia latae. Täta besök hos sjukgymnast som ger ultraljud och massage, samt dagliga rehabövningar skulle vara kuren.
Jag hittade förresten en skylt inne på toaletten på en av biograferna här i stan.
Det är alltså två handtorkare, och på skylten står det "No, we don't like them either, but they are the most energy efficient and environmentally friendly choice" (Nej, vi gillar inte heller dem, men de är det mest energieffektiva och miljövänliga alternativet). Och eftersom jag själv inte heller är någon anhängare av dessa lufttorkare, så undrar jag givetvis; ÄR det verkligen det miljövänligaste alternativet?
Vi var förresten och veckohandlade förra helgen, på Stop & Shop. Oftast beställer vi ju varorna online, och får dem hemkörda, men vissa saker (som grönsaker) är sjukt mycket dyrare så jämfört med om man handlar själv. Därför bestämde vi oss för att ta bussen till affären, vilket alltid blir till ett litet äventyr. För det första så brukar bussarna komma och gå lite slumpmässigt. Visst, det finns en tidtabell, men den är inte att lita på, den verkar mera användas som en riktlinje. När bussen väl kommer och man kliver på, så märker man direkt hur dåligt man passar in bland det övriga klientelet. I det här landet SKA man verkligen ha bil...eller så är man svensk och åker buss tillsammans med andra mindre bemedlade människor. Nåväl. I affären är det alltid något man ska ha som man inte hittar, och är därmed tvungen att be om hjälp. Men inte ens då kan man vara säker på att hitta det man söker, för fastän det finns folk som är anställda i butiken så betyder det inte nödvändigtivs att de har koll på sortimentet (men ibland finns det någon annan snäll kund som engagerar sig i sökandet, och då brukar det sluta bra). Och mer än en gång har det hänt att den jag frågat inte ens fattat vad det är jag söker (Mango chutney, t ex, är det så konstigt?).
Ett litet stickspår...en gång när jag stod och packade upp varorna på bandet, så frågar kvinnan bakom mig i kön vad det där är för konstig blomma jag skulle köpa. Det var en purjolök...hon hade aldrig sett någon sådan tidigare.
I kassorna står det allt som oftast någon som packar påsarna till en, och har man med sig egna påsar får man 10 cents avdrag per påse (katjing!) på slutsumman. De brukar dock kolla lite konstigt på en när man tar fram en ryggsäck och en sportbag istället för de konventionella flergångspåsarna. För att inte tala om blickarna man får när man börjar packa ner sina varor själv om det inte finns någon packare i närheten just då. Man ska tydligen vänta tills expediten slagit in alla varorna, och sedan packar denne ner allt. Inte. Packa. Själv. För att inte tala om hur de tittar när man sätter väskan på ryggen, tar en stor påse i vardera handen, går ut och promenerar FÖRBI parkeringen och ställer sig vid busshållplatsen och väntar på bussen. (Och värre blir det om man istället går till sin cykel för att CYKLA hem med maten.) Som sagt, det är ett litet äventyr att åka och handla.
 |
| Utsikt från busshållplatsen där vi byter buss. Boston skyline bortanför alla bilarna. |
Håll i hatten, men de senaste veckorna har vi varit på bio ett antal gånger. Det är något billigare att gå på bio här jämfört med hemmavid, och dessutom kan man köpa biljetter ännu billigare via jobbet; bara $8 för en biljett, så då passar man på! Jag som har noll koll på populärkultur (men jag vet vem som ligger etta på Digilistan!) kan nu räkna upp inte mindre än...flera nya filmer som jag har sett! Bara detta året har vi betat av Lincoln (Spielbergs senaste om Abraham Lincoln; bra!), Zero Dark Thirty (om hur det gick till när amerikanerna eliminerade den däringa ruggiga afghanen som inte gömde sig i en grotta; bra!), Promised Land (Matt Damons senaste; inte så bra) och Jack Reacher (Tom Cruise; fortfarande snygg! och filmen var bra). Herrn i huset har varit och sett The Hobbit också, men någonstans långt tidigare går min gräns för vad som intresserar mig (nej, jag gillar inte Sagan om Ringen heller).
Och hur går det med den däringa skadade höften då?*
*(Kort uppdatering: Fick ont i höften under en löparrunda i augusti, akut ont ont ont ett tag efter det, och sedan konstant, men tolererbart ont. Läkarbesök i november, med röntgen, kontrast-MRI och ortopedbesök gav mig diagnosen Iliotibialbandsyndrom (=löparknä, fast i höften) och remiss till sjukgymnast som konstaterade att jag lyckats stretcha bort det, men däremot fanns det muskelbristningar både på insidan och utsidan av höften, och mikrobristningar i tensor fascia latae. Täta besök hos sjukgymnast som ger ultraljud och massage, samt dagliga rehabövningar skulle vara kuren.
Jag hittade förresten en skylt inne på toaletten på en av biograferna här i stan.
