"Det finns alltid nånting man kan fira", del 11

Jajemen, nu finns det något att fira igen! I söndags var det årsdagen för när vi blev Vi, och det måste ju faktiskt firas! Besök på en av de bättre restaurangerna här i stan, och det var mycket väl värt det! God mat, gott vin och ännu godare efterrätt. Och ja, sällskapet var också mycket bra!

Om man bokat bord för att gå ut och äta här i Boston, så tillhör det vanligheterna att man blir uppringd en eller två dagar innan för att konfirmera bordsbokningen. Då brukar de också fråga om man firar något särskilt. Jag blir ofta lite snopen när de frågar, men jag börjar vänja mig. Hursomhelst, så fick jag ur mig att det var vårt anniversary, vilket personalen på restaurangen inte brukar vara sena med att uppmärksamma. När vi firade min födelsedag i januari, så fick vi in varsitt glas champagne, och i söndags kom servitören med en extra efterrätt. Dessutom hade de skrivit med chokladsås på tallrikarna. Så sött!

 

Inte lika suddig.

Suddig.
Observera den extra efterrätten på runda tallriken.



Efterrätt! Choklad, förstås!

Dessutom är ju dagen idag en speciell dag, den andra maj. Vet ni vad som händer då? Jo, då får man ju ta ut cykeln för säsongen, iallafall om man bor norr om polcirkeln! :) Dessutom står det Pärans födelsedag i almanackan! Stort grattis till honom!

Om man inte hittar skogens konung, så får man leka att man är det själv!

Och hur firar vi då detta? På schemat står det restaurangbesök, tillsammans med våra vänner (S, P, J, E & V)s om anlände Boston igår. Och titta förresten, vad de hade packat med sig i sina väskor; svenskt kaffe, salt (utan socker!), lingonsylt och Linköpingsknäcke! Julafton i maj!