Träningsfreak

Träning är ju kul, och med tanke på hur billigt det är att äta ute här, så är det kanske till och med ett nödvändigt ont för att vi inte ska se ut som två köttbullar den dagen vi vänder hem till Sverige igen. Jag har ju rapporterat om min nya satsning på löpning (lunkning, jogging, kalla det vad ni vill) Per satsar lite mer seriöst än vad jag gör (det finns visst ett marathon som hägrar någon gång i framtiden) och dessutom har vi löst medlemskap på lokala gymmet två kvarter bort.

Jag är egentligen en gruppträningsmänniska, men passen som erbjuds här på lokala gymmet är inte speciellt lockande. Man kan väl säga att jag har blivit bortskämd med oerhört bra, duktiga och framförallt inspirerande instruktörer under mina år i träningssalen, så nu duger bara de bästa. Det finns dock ett pass (Tabata) som jag drar med mig Per på varje söndagmorgon, och sedan går jag på några ströpass under veckan. 


Precis när jag köpt gymkort, så var jag ganska öppen för att testa på olika pass och instruktörer, och ett av de pass jag testade på var Pilates, vilket egentligen inte är min grej ("sträck, tänj och andas", inga pulstoppar och ingen blodsmak). Men instruktören har visat sig vara ett riktigt guldkorn, som tog mig med häpnad första gången jag var där. Föreställ er en kvinna, 55+, som ser ut som att hon aldrig någonsin satt sin fot på ett gym, utöver de pensionärs-gympapass hon leder då och då. Precis så ser hon ut. När passet började så tänkte jag att "jaja, jag behöver inte gå fler gånger", men när jag efter 10 minuter inser att tanten har magmuskler av stål så ändrade jag inställning. Nu är det passet ett av mina två "måste-pass" i veckan; bra för både coreträningen och mina stela och osmidiga muskler. 

Hur som helst. Här kommer några iakttagelser vi gjort när det gäller trender i träningen. 

 * Amerikanerna är ett tränande folk. ALLA tränar. Alla. Ung, gammal, smal, tjock, jättetjock, man, kvinna. Alla. Man behöver inte ens ha träningskläder på sig, det funkar att gå på gymmet eller att vara ute och springa iallafall. Vad säger ni om kvinnan vi såg på vårt gym, iklädd vanliga byxor, vinterstövlar, dunväst och halsduk? Hon behövde nog inte någon uppvärmning...Eller han som lyfte vikter iklädd jeans? 

Egentligen är det helt fantastiskt att man inte ser några hinder för hålla igång, och det var nog det som influerade mig till att faktiskt försöka springa, trots att jag de senaste åren hävdat att jag inte kan. Det faktum att alla sorters människor är ute och springer, fastän de kanske inte precis har den där ultimata löparkroppsbyggnaden (snarare tvärtom), eller varken har några high tech-löparskor eller senaste modet på träningskläderna, gjorde att jag inte hade några argument mot att springa. Kan de så kan jag. Förhoppningsvis. 

* Stora trenden på gymmet är crossfit-inpirerade pass och övningar, dvs att man står inte och kör bara en isolerad muskelgrupp som t.ex. biceps; istället gör man mer funktionella övningar där hela eller stora delar av kroppen aktiveras.

* Bland konditionsmaskinerna så är det alltid löpbanden som är mest populära, vilket jag kan tycka är lite otippat. Eftersom väldigt många av de som tränar har ganska många kilon extra att bära på, kan man tänka sig att de hellre hade stått på en crosstrainer eller en cykel, med tanke på att det borde vara mer skonsamt för knän och fotleder, men nej, det är löpbanden som är upptagna. Och bland konditionsmaskinerna på gymmet vi har här i huset finns det flest löpband (tre), medan det bara finns en cykel och en crosstrainer.