Numera cyklar vi!

Vi har konstaterat flera gånger att Boston är inte så stort egentligen. Vi har t.ex. gått flera gånger hemifrån till downtown (där alla affärer och sånt är). En 30 minuters promenad och man har gått tvärs genom stan. Så känns det iallafall. Så därför tänkte vi att det skulle vara fint med cyklar, så går det till och med snabbare att ta sig runt. Väldigt oamerikanskt har det visat sig, men nåja...

Sagt och gjort. En hel del tid och möda har lagts ner på att hitta den ultima cykeln. Dvs en som är i vuxenstorlek, men ändå inte så dyr. Vi ska ju liksom bara cykla lite i stan, ingen Vättern-runda eller så.

Efter massa surfande på internet och besökande av cykel-specialist-affärer så konstaterade vi att det är cyklarna på Target/K-Mart som gäller. Riktigt billiga och rätt koola också eftersom de är av Cruiser-typ (alltså inga cykla-fort-cyklar, mer Biltema-stuket).

Men det var ju det här med storleken... Eftersom vi var lite osäkra på att det skulle gå att justera sadel och styre till våra egna mått (att cyklarna var tillräckligt stora, alltså) så ville vi säkerställa detta i affären innan köpet. I första butiken, där vi köpte Piihas cykel, där var det, efter lite muttrande, inga problem. Men i andra butiken fick vi ett helt annat bemötande, väldigt amerikanskt!

"Nej, jag har inga verktyg och jag är inte heller auktoriserad för att göra det."

Jasså!? Vi måste hitta en Cykelsadel-justerings-manager. Suck!

Nåja. Det slutade med att vi fick fixa saken själv (vi rullade cykeln till verktygsavdelningen), eftersom det också visade sig att de justerar inte sadeln till önskad höjd ens efter köpet, för de vill inte vara ansvariga för nåt om man krockar när man cyklar från affären.

Här är i allafall ett foto på vrålåken.