Ny kompis

Efter lite hundprat med vår TRX-instruktör på gymmet har vi kvalificerat oss som hundvakter! Under ett par dagar i förra veckan var vi en extra i familjen, då en liten rackare vid namn Chauncy flyttade in.  Han är liten och söt, och ser precis ut som vår matta i vardagsrummet, fast med större underbett. 

Bra kamouflerad där på mattan...bara underbettet som avslöjar honom!

Första dagen låg han mest och surade och sov, arg för att han blivit lämnad hos några okända, men sedan blev han lite mera kompis med oss. Efter två dagar kom han till och med fram och hälsade vid dörren om man hade varit borta från lägenheten. Han är ju lite till åren kommen och därför inte kanske så där jättehyperaktiv, men han har några roliga egenheter. Han nyser frekvent. Och han gillar inte särskilt att gå ut och promenera. Men han går gärna hem, så det i princip enda sättet att få fart på honom är att bära iväg honom, och sedan sätta ner honom och säga att vi ska gå hem. Då himla springer han! 

Vem är egentligen ute och går?!

Enligt uppgift ska han inte heller vara så förtjust i åska. När det börjar mullra så gömmer han sig i badkaret! 

Efter att vi lämnat hem honom i tisdags så fick vi följande bild skickad till oss: 

Så...Kära tomten! Jag har varit jättesnäll i år, verkligen jättesnäll. Ätit mina grönsaker varje dag och bakat bröd till Per nästan varje vecka. På min önskelista står det en liten hund. Men han måste kunna bli instängd i garderoben om vi vill åka iväg ett tag (han kanske kan gå på låda?). Och han ska ha lite längre ben än Chauncy så att han kan springa lite snabbare, men han ska fortfarande vara ganska liten. Och han ska inte skälla, och så får han gärna vara väluppfostrad. Om han kan göra trick och konster så är det bra. Och så är det bra om han inte har dålig andedräkt. Och om han hårar för mycket så önskar jag mig en Rut också (fast jag har P, så det kanske inte behövs). 

//Hon som önskar sig en hund jättejättemycket men inser att det kanske är bäst att bara vara hundvakt ibland.