Rabattväxter och matupplevelser

För ett tag sedan var vi på finlunch på Harvard Faculty Club, som är en exklusiv (?) fiiiin klubb enbart för anställda och studenter/alumni på Harvard. Ett sådant där ställe med klädkod och som bara släpper in medlemmar. Om man vill ta med sig en gäst, så måste man innan sitt besök skriva ut ett tillfälligt medlemskort till sin gäst, håhåjaja. Nåväl, jag är med där iallafall (så klart!). 

Hursomhelst så var detta vad vi hittade i rabatterna vid ingången. En tomatplanta bland blommorna. Något okonventionellt och kanske inte det man förväntar sig på ett ställe med sådan klass som det här stället ändå har.  

I min värld är inte tomater en växt man brukar ha i rabatten...

Och när jag ändå nämner Harvard Faculty Club, så måste jag ju berätta om lunchen. Det var buffé-lunch med olika sallader och säkert en massa mera som jag missade då jag hade siktet inställt på den rökta laxen. På  ena änden av serveringsbordet fanns det lite "internationella" rätter, och just den dagen vi var där var maten influerad av Thailand och Australien. Australien representerades av en sallad. Med minibläckfiskar. Hela. Hela bläckfiskar! Ursäkta, men jag tappade just min matlust. 

Men...på tal om matupplevelser så kommer jag ju osökt att tänka på när vi var på Noma i Köpenhamn förra året tillsammans med S & C. Hela grejen var ju en upplevelse i stora mått, men något som har etsat sig fast i mitt minne är när vi serverades en av de inledande smårätterna. In kommer en burk med is, som när vi öppnar den visar sig innehålla levande räkor. Jag är inte van vid att behöva döda min mat innan jag stoppar den i munnen, men hela poängen med den här rätten var att man skulle äta räkorna som de var, doppade i någon sås (poängen med hela rätten var skillnaderna i textur, inte så mycket fokus på smak). Jag är ju lite noga med vad jag äter, och här någonstans går min gräns för vad jag stoppar i munnen. (Eller, den där gränsen går ju egentligen mycket tidigare, men lyckades faktiskt tänjas en bit iallafall, när jag fullkomligt kastade i mig de sniglar vi också blev serverade; snigel i ena handen, vattenglaset i andra, och se till att inte tugga. Nej, jag vet inte hur det smakade.) Hursomhelst så var det iallafall en räka kvar när alla hade tagit sin, så Per kände sig manad att äta en till bara för att få det på video. Kolla noga vad som händer ca 20 sekunder in i filmen, sekunden innan servitören kommer med nästa rätt.

En levnadsglad liten rackare som flydde för livet?!