Lite perspektiv

Här i USA gillar man galor och event där man samlar in pengar till olika ändamål (fundraising events). Är det inte finmiddag där biljetterna kostar $750 eller däromkring, så är det ett 5-kilometerslopp eller promenaddag eller uppmaning på arbetsmailen att göra månatliga avdrag på lönen för att skänka pengar till arbetsgivaren. Man samlar in pengar till allt. Hela tiden. Dessutom är det väldigt ärofullt att ha någon form av volontärarbete på tex sjukhuset, i en skola eller i en välgörenhetsorganisation. 

För ett tag sedan bläddrade jag i en av alla lokala gratistidningar som finns här i Boston, och hittade bilden nedan på mingelsidorna. Det har alltså hållits en insamlingsgala där man samlat pengar till The One Hundred som är en fond skapad av Massachusetts General Hospital (=min arbetsplats), där de insamlade pengarna går till forskning på MGH Cancer Center. 

Mingelbilder från cancergalan. Jag var tyvärr inte bjuden (och tyckte biljetterna var lite väl dyra).

Och eftersom jag tycker siffror är så roligt (jupp, en skulle ju blivit matematiker egentligen), så tänkte jag göra en liten jämförelse, bara för att sätta de där siffrorna i ett lite jämförande perspektiv.

En kampanj i Sverige, med ett visst rosa-färgat band som symbol, och som väl måste ses som en av de största svenska forskningsinriktade insamlingarna, har de senaste åren dragit in totalt runt 50 miljoner under hela kampanjtiden (hur länge är det, typ en månad eller två?). Har inte hittat exakta summor, men i den storleksordningen är det iallafall. Man säljer prylar, anordnar event och dessutom en direktsänd TV-gala dit man kan ringa in och skänka pengar. Oavsett, 50 miljoner är mycket pengar.

The One Hundred, drog in $1.1 miljoner, nästan 8 miljoner svenska kronor. På en kväll. Bara från de 900 personer som var med på middagen (där vissa i och för sig representerade företag, men iallafall). Utan vare sig direktsänd TV eller försäljning av föremål, endast genom att deltagarna lättar på plånboken under kvällen (i takt med att vinet intas, kan tänka) och dessutom i konkurrens med ett antal andra välgörenhetsevent som går av stapeln varje vecka. Att självaste Boston-sonen Matt Damon var med som talare och donator av en stor check kan ju också vara en bidragande orsak (Tips till svenska gala-arrangörer: Bjud in en snygg skådis, typ äldsta Skarsgård-brodern, eller någon annan hunk!). Så i sammanhanget känns det som att 8 miljoner på en kväll är mer imponerande än de 50 som ovan nämnda kampanj drar in under betydligt längre tid.

Men för att få ännu bättre perspektiv på det här, så måste jag ju nämna att det är ju är presidentval på gång här i USA, det är svårt att undgå. Jag är totalt analfabet när det gäller politik, använder ju alltid P som lexikon för att reda ut skillnaden mellan de olika partiernas eller presidentkandidaternas ideologier ("vilka var det nu igen som tyckte det var bra med privatisering?), så jag tänker inte ge er någon vidare analys på just det området. (Eller så kanske det är just det jag ska...bara för att ni ska få den enkla versionen av "Så ser en svensk politik-analfabet på det amerikanska presidentvalet och dess konsekvenser"... Någon annan gång, kanske.)

Hursomhelst. Under juli månad drog Mitt Romney (republikanernas presidentkandidat, faktiskt före detta guvernör för just Massachusetts; se vad jag kan!) in $101 miljoner i kampanjpengar, det motsvarar ungefär 23 miljoner per dag. Per dag...! Demokraterna drog "bara" in $75 miljoner (de fick se sig besegrade i insamlingsligan för tredje månaden i rad), vilket motsvarar drygt 17 miljoner dagligen. Å andra sidan så drog Obama under sin kampanj år 2008 in totalt $750 miljoner, alltså mer än FEM MILJARDER! Och helt plöstligt är de 8 miljonerna som cancerforskningen på MGH fick bara en kiss i oceanen.

DET ger perspektiv!