Man kan ju blogga också!

Oj, nu var det jättelänge sedan jag skrev ett inlägg här på den något bortglömda bloggen! Det kom lite emellan. Typ lite efterlängtat svensk-besök (men det är ju längesedan nu), 4 juli-firande, jobb och livet. Men vi lever! Och bloggen finns alltid där i bakhuvudet, så det finns en massa planerade inlägg att skriva ner och publicera. Det är bara att göra. Men man måste ju känna för det också, eller hur? :)

Per har flytt landet för ett litet tag, och gissa om det är ensamt här! Veckodagarna funkar bra, det är ju bara att jobba lite mera för att få tiden att gå. Men helgdagarna...hojja, vad tomt och ensamt det är. Det blir många avsnitt av Grey's anatomy avverkade. Jättemånga. :) Och när jag inte kollar Grey's så tränar jag. Det är tur att han bara ska vara borta i 8 1/2 dag!

Tro det eller ej, men jag har faktiskt fått med Per på gruppträning på gymmet (YMCA) vi går på. Jajemen! Per och gruppträning är ju något som vanligtvis inte samexisterar, men med argument som: "Coreträning kommer du att ha nytta av i din löpning", "Du kan ju inte BARA springa", "Lite styrketräning är alltid bra"och "Det SKA vara jobbigt att träna", så har Per tagit steget in i gruppträningssalen. Nu är det ju inte några koreografiskt utmanande klasser vi går på, vi håller oss till Core (magstyrka) och Tabata. Tabata är en slags intervallträning som går ut på att man kör en övning i 20 sekunder, vilar 10 sekunder, och så upprepar man det 8 gånger. Sedan vilar man en minut och går vidare till nästa övning. Oftast är det crossfit-inspirerade övningar vi kör, eller kombinationsövningar om man så vill (det mesta går att kombinera med en burpee!!). Jobbigt både för flåset och musklerna, men väldigt bra!

En annan träningsform vi just börjat med är TRX. För er icke-insatta så är TRX en träningsform där man utnyttjar två band/snöre/kalla-det-vad-du-vill med fästpunkter i väggen eller taket, och med handtag i de lösa ändarna. Med antingen fötter eller händer i handtagen och med kroppen som motvikt utför man sina övningar, vilket man kan göra antingen stående eller på golvet. Och jag är helt såld! Halleluja, vad bra träning det är, och fy 17 vad jobbigt man kan göra det! Genom att ändra kroppens vinkel gentemot golvet, och fötternas position i förhållande till bandens fästpunkt kan man göra det jobbigare eller lättare. Och genom att lägga till ett litet hopp i varje repetition så kan man göra benövningarna till något man tror är det sista man någonsin kommer att göra. Med andra ord så är det bra för flåset också.

Vi gick grundkursen tidigare i vår, där vi lärde oss grunderna (nähä?!). Tack vare att det bara var jag och Per (och en 55-ish-årig kvinna som var där lite ibland) så anpassade instruktören allting efter vår förmåga, och vi kunde avancera till tyngre övningar ganska snabbt. Just nu går vi den avancerade kursen och både jag och Per märker att vi blivit så mycket starkare, framför allt i core-muskulaturen. Varje pass är en utmaning! Jag bjuder på en suddig, dålig bild från ett av passen vi körde häromveckan. Håll till godo!