Ekorrhjulet

Japp, så är det! Vi har fastnat i det däringa hjulet och blivit sååå tråkiga att vi inte ens kan uppdatera bloggen. Ni vet, man stiger upp, man går till jobbet, man kommer hem, man tränar (lite), slöar lite, käkar lite middag och sen går man och lägger sig. Och mer än hälften av ens vakna tid spenderas med en skärm framför ögonen, antingen datorn på jobbet, telefonen (internet tar ju liksom aldrig slut) eller paddan. Skrämmande faktiskt, får bli skärpning på den fronten. Men märk väl att jag inte nämnde TV:n i uppräkningen av skärmar vi tittar på, för framför den spenderas så gott som ingen tid alls. Nog för att vi har ganska många kanaler, men de visar ju bara skräp. Är det inte kändisar som ska hoppa simhopp (typ som Let's dance, fast med simhopp istället), så är det någon dålig komedi (som dock en av personerna i det Jannokska hushållet uppskattar) eller sån där sälj-TV där de ska kränga billiga diamanter av dålig kvalitet, en revolutionerande golvmopp, en fullkomligt fantastisk grunka man bara måste ha när man gör pyssel, eller något annat man bara inte kan leva utan och som man faktiskt inte hade en aning om förut. För det finns faktiskt en TV-shop-kanal. Faktiskt. 

Men vi har faktiskt hittat ett substitut för På spåret som vi brukade titta på innan (tacka vet jag Svt-play), och det är Veckans brott med allas vår idol Leif GW Persson. GW kan ju göra vilket tv-program som helst sevärt, men det här är faktiskt ganska intressant. Hans uttryck, hans uppsyn och hela hans sätt att vara är ju helt obetalbart!

Och medan vi har fullt upp med att snurra i hjulen, så är faktiskt våren på gång här, äntligen! Så här såg det ut när jag gick hem tidigare i veckan. 

Taget av mästerfotografen själv. Japp, det är jag som är skuggan nere till höger!

Det finns hopp om varmare årstider! Vid samma tid förra året hade vi ju redan fått uppleva en hel vecka med 30 grader, men i år verkar det göra lite ondare när knopparna ska brista. Och det är ju typiskt att våren låter vänta på sig när jag det här året hade förväntat mig försommarvärme lagom till vårt första besök för året. Vännerna (f.d. doktorandkollega och bihandledare) Åsa och Agneta från Linköping sammanstrålade så fint här i Boston när Agneta var på väg hem från Chicago-konferens och Åsa kom till Boston på jobbrelaterad resa. Hur perfekt var inte det? Och som så goda gäster man bara kan vara, så var resväskorna fyllda med Zoégas-kaffe när de kom hit, så nu har vi ett kaffeförråd som räcker ett tag. Dessutom fick vi bästa uppdateringen om hur det egentligen går för kungafamiljen och en radda kända och okända kändisar, så nu har vi full koll igen.

Är verkligen allt som står i den här tidningen på sant? Ibland undrar
jag om det inte är "En dingding värld" som bara har fått nytt namn...

Inför det här besöket hade vi inte planerat in något musem eller annan sightseeing, för det enda som stod på önskelistan var shopping och god mat, så så fick det bli. En sväng till en outlet var ju därför givet, och här nedan ser ni resultatet. 

Dagens shoppingskörd. Fyllde upp HELA kofferten i bilen. Och vi har inte någon liten bil. 

Jag tror att det spenderades pengar i samma storleksordning som ett mindre lands BNP under en eftermiddag på outleten. Men ni ska veta att det var effektivitet som gällde! Inget velande fram och tillbaka, här visste man vad som skulle handlas och var. Och för att inte tala om de speciella skomåttbanden som givetvis var medtagna (hur ska man annars veta att skorna kommer att passa barnen där hemma?). Hahaha, jag tycker det är lika fascinerande varje gång! 

Och hur gick det med maten då? Givetvis hade vi tid till det också (man kan ju inte shoppa hela tiden!). Fördrinkar på Top of the Hub (kom hit och hälsa på så tar vi dit er också!) och mat på den seafood-restaurang som fått vårt bästa betyg hittills här i Boston (Legal Seafood; 4 hummerklor av 5). 

Drinkar med finfin utsikt. Undra just om fotografen var lite suddig?

God mat på Legal!

Är man i Boston ska man äta hummer! Haklappen ingår!

Och förutom shopping, god mat och gott vin så blev det givetvis sena kvällar med massor av prat (och prat, och prat, och prat). Och så fort man vaknade på morgonen så var det igång igen. Per var helt förundrad: "Hur 17 kan man ha så mycket att snacka om? Och så länge?". 

Efter en lagom slapp bilpromenad så var det dags för Agneta att åka hem, vilket gjorde att hon tyvärr missade inledningen på restaurang-veckan. Men vi gjorde som vi gjorde förra året ("Same procedure as last year"; kollade på restaurangrecensionerna på nätet, sorterade fram de dyraste ställena och bokade bord på de som hade fått bäst recensioner. Först ut i år blev ett ställe som beskrevs som fusion-eclectic. Är det någon som vet vad det betyder så kan ni ju höra av er. 

Hippa och trendiga på en inne-restaurang.

Det var tydligen ett väldigt hippt och väldigt trendigt ställe, men inte något som hamnade på vår lista Restauranger-vi-måste-gå-till-igen. Men maten var ju god, speciellt efterrätten. 

Kokospannacotta med jordgubbsglass. Smaskens!

Bara några dagar efter att Agneta och Åsa åkt hem, så var det dags för nästa gäng att komma hit. Kusin Lone, Niklas och Lasse kom från Köpenhamn (och Jokkmokk!) och givetvis hamnade vi på Top of the Hub igen. 

Och vill man inte dricka drinkar, så kan man ju alltid ta sig en dessert när man är där. Typ en tårtbit.  Jag har lagt upp en bild på den tidigare, men den var så sjukt stor att den är värd att visa igen. 

Jag har hört att när man börjar upprepa sig, så är det dags att sluta, så jag antar att det är dags att trycka på "publicera-knappen" för det här inlägget. På återseende!