Gräsänkling blues med djurtema

Tjaha. Då var man ensam igen. Päran är sådäringa fancy och åker på utrikes jaktresor och eftersom det är årets stora event, vilket han börjar ladda för sisådär i slutet av september varje år, så är det väl bäst att låta honom hållas. Nåväl. Trist bara att han också på sista tiden blivit typ hur upptagen som helst med jobbet, och varit iväg på jobbresor under tre veckor av de senaste fyra veckorna. Inte hela veckor, som tur är, men i princip, då han fortsätter jobba hela helgerna igenom när han väl kommer hem. 

Och på tal om fancy så kan jag meddela att det numera inte duger med vanlig taxi när man ska ta sig till flygplatsen. Nejdå. Man ska vara inkognito och åka med en speciell chaufförsservice, i svart bil med tonade rutor. Jajemen. 

Fotograf: Paparazzi-Piiha

Och när vi ändå är inne på vilka vanor man slänger sig med, så måste jag bara visa hur man ska vara klädd när man jobbar. Man kan ju liksom inte se ut hur som helst när det är telefonmöte. 

Skjorta på och så måste man se till att man har fint på fötterna också. Skorna gör ju hela klädseln! Man kan ju nästan tro att de har webcam på de där telefonmötena...fast å andra sidan kanske det är tur att de inte har det, för jag kan också meddela att när arbetsdagen har varat så länge att den kan börja kallas för arbetskväll, då är det mer klädkod: Endast kallingar som gäller. Håhåjaja. 

Jag har förresten inte varit alldeles ensam i helgen. Jag har ju tagit hand om vår kompis Chauncy. Han är en riktigt rolig filur och jag har kommit på att kör med mig precis hur mycket som helst. Chauncy gillar inte att gå ut och gå. När man går ut på en runda så går han kanske 20 meter, sen kissar han precis  där han är, och sen vill han gå hem. Han totalvägrar att gå en extra meter. Så tricket är att man får bära iväg honom, och efter ett tag sätter man ner honom och säger att vi ska gå hem. Då springer han. 

Chauncy

Under helgen så har han i princip vägrat att äta också, så då är det ju lätt hänt att man sticker till honom lite extra hundgodis bara för att man tycker synd om honom. Men på tal om tycka synd...igår när vi var ute och gick så började man smälla raketer i hamnen. Och herregud vilken fart den lilla hunden fick. Tydligen gillar han inte det, och han ville gå hem igen. Jag tog upp honom i famnen och försökte lugna honom, men han var jättenervös och darrade som ett litet asplöv, stackaren. Och sen blev det inte bättre av att vi i morse hade värsta åskovädret precis ovanför oss. Ojojoj, vad rädd han blev. Jag gjorde mitt bästa för att maskera mullret och tog in honom i badrummet och drog på kranen i badkaret; det dånar lite grann iallafall. Men han var lika nervös. När åskan väl hade dragit förbi så lugnade han ner sig lite,  men då ville han plötsligt ut. Typiskt bara att det störtregnade ute...

Dyngsur efter störtskuren.

Eftersom han fortfarande var lite nervös, så tänkte att det kanske skulle vara bra för honom att komma på känd mark, så jag lämnade honom i lägenheten där han bor. Kom tillbaka efter en timma och hittade honom i badkaret...tydligen är det hans gömställe där han känner sig trygg. Lite udda, men vad vet jag...

I helgen har jag även gjort två nya bekantskaper, nämligen katterna Fidel och DeSelby. Efter att ha svarat på ett inlägg på husets hemsida, så är jag tillförordnad kattvakt. 

DeSelby 

Fidel

Några saker som jag har insett under tiden här i USA är att man har inställningen att alla tjänster köper man för pengar och grannsämja förekommer inte. Jag menar, hemma hade man ju bett sin granne mata katten och ta hand om växterna eller vad det nu kan vara under tiden man är borta. Och grannen gör det, det ingår liksom i jobbet som granne. Lika väl som att man kan knacka på och låna en kopp socker eller något annat. Här anlitar man folk som tar hand om ens djur och man skulle inte ens komma på tanken att be att få låna något av sin granne. Så när kattägaren under vår inledande mailkonversation frågar hur mycket jag tar betalt, skrev jag givetvis att jag inte tar betalt, jag gör det för att jag gillar djur. Då blev hon lite ställd. Men som svensk så är det ju så självklart, och hur mycket skulle man ta betalt för att mata två katter två gånger om dagen, när man ändå är hemma? Det visade sig senare att kattägaren är från Irland, och där har man tydligen samma syn på grannsämja som vi har. Hur som helst, så är hon mig evigt tacksam, och under tiden de är borta har jag fri tillgång till deras balkong med havsutsikt och en kyl fylld med vatten och öl. Nice! Synd bara att vädret har varit som det varit...

Slut på Boston-rapporten för idag! Till alla jägare där ute: Happy Hunting! Och ni andra: Håll i hatten om ni beger er ut i Lapplandsskogarna. Det kan vara så att det är en koffeinhög vilde med gevär som är ute och springer där.