The best, better than the rest!

Nobody is perfect but I'm pretty fucking close,

And I'm here to give you all a heavy heavenly dose.

I hope you understand that the knowledge I bring,

Puts me in the position of a god or a king,

'Cause I'm blessed with the gift of the magic touch,

And I wouldn't say that I'm asking for too much.

But you can never be like me so don't waste your time,

Because I reign supreme and my position is divine.

What's wrong with being self-possessed?

Nobody satisfied with being second best.

I've got the gift and I know that I'm blessed,

And I've got to get it off my chest.

I'm the biggest, 

The best,

Better than the rest,

Visdomsord från Clawfinger, som förmodligen tänkte på mig när de skrev låten. Det finns även ett TV-program som har mig som förebild... eller inte egentligen, men de tänkte på mig när de gjorde den... eller, inte egentligen, men titeln syftar på mig... förmodligen. Du kanske hört om den? "Så mycket bättre" heter den.

Igår sprang jag nämligen Boston Run to Remember och krossade mitt personliga rekord! Utan att ha kört en massa intervall- och backträningspass, som jag gjorde förra året, så lyckades jag kapa 3 min och kom i mål på 1:40:33. Inte så svårt. Bara gå fram till starten och så kör man bara!

De var ju som väntat rejält förhöjd säkerhet runt loppet i år. Området avspärrat och rejäl säkerhetskontroll för att komma in på start-/mål-området. T.ex. inte tillåtet att ha ryggsäck med in. Inte så förvånande med tanke på vad som händer under Boston Marathon. Även tryckkokare ses numera lite misstänksamt på om man har med sig det till tävlingen. Det här med energi under och efter loppet är annars lite intressant. Helt enligt standarden så var det Gatorade och GU (energi-gel) vid vätskekontrollerna under loppet och sedan banan och nån ny special energidryck som försökte marknadsföra sig efter målgången. Men jag förstår inte riktigt hur det tänker när man även fick påsar med chips också. Bra sätt att återställa saltnivåerna i kroppen? Sedan fick man hela bagels också. Rätt torrt att äta, men när man sprungit så där så äter man i och för sig det mesta. Dock har jag svårt att förstå burken med jordnötsmör.

Hur tänkte de nu? Äta direkt ur burken, eller?

Kanske just för att det är Run to Remember, som ordnas av polisen till förmån för poliser som stupat i tjänst (se nummerlapp nedan), så var det massor med poliser från alla olika organisationer / avdelningar som stod längs banan. Alla som sprang high-five'ade med poliserna och ropade "Thank you!". Väldigt mycket Boston just nu, och väldigt amerikansk känns det som.

Nummerlappen framme på magen...

...och sedan så sprang alla med den här nummerlappen på ryggen.

Nå, till själva loppet. Som vanligt så hade jag värsta sämsta tävlingsnerverna och drog iväg väldigt fort i starten. Men det visade sig att det var ganska bra, för det var inte för snabbt så att jag fick mjölksyra eller så och det gjorde att jag tidigt kom in i ett bra snabbt bekvämlighetstempo. Den intresserade kan ju kolla in datat från min löparklocka här.