Summering(ar)

Jaha. Så har dagen kommit.
Dags att göra en liten summering från tiden här i Boston. Har ju också en hel del statistik att redovisa. Det gäller ju att haka på trenden med Quantified Self, dvs att kvantifiera allt man har för sig.


Det har ju varit grymt smidigt att kunna jobba "på distans" och i ett virtuellt team. Väldigt fritt. Kan ju i stort sett jobba var som helst så länge jag har datorn med mig och hittar en hyffsat schysst wifi-uppkoppling. Gjort att jag haft mycket tid för mig själv. Har onekligen hunnit (bokstavligen) arbeta mig igenom de flesta kaféerna i stan. 

Per's testade kafeer


Vin har ju alltid varit lite av ett intresse. Vi har t.o.m varit på en kurs där vi fick lära oss para ihop choklad och vin. Efter en hel del provande så känns det ju som man börjat hitta en riktning och preferens för vilka viner som man gillar bäst.

Provade viner


Öl är stort i Boston. Det beror ju inte bara på att Samuel Adams och Harpoon finns här i stan, utan det finns mängder med mikrobryggerier och hippstriga craft-brewing pubar. Så jag har druckit mig igenom en hel del olika varianter. Vågar man säga att man fått smak för amerikansk (blaskig) lager?

Ölalbum
För att se fotona i albumet, klicka bara "No thanks. Continue to view" längs ner i rutan som kommer upp.

(Albumet är endast flasköl. Har inte reggat när jag druckit öl på tapp. Kanske bara så bra det :-))

Har läst en hel del böcker under den här perioden också. En grej jag "uppfunnit" här är ju att vara ute och mys-springa, dvs att man sticker ut och springer och lyssnar på en ljudbok under tiden. Väldigt avslappnande. Piiha verkar inte riktigt ha samma åsikt. Men jag tycker det kan vara rätt så härligt i solen längs Charles River. Faktiskt passerat totalt 400+ lästa böcker vid det här laget! 

Nån som har nåt boktips?

Per's boklista


Vi har ju onekligen prövat många av Bostons restauranger. Så till den grad att många "Bostonians" som bott betydligt längre än vi i stan faktiskt frågar oss om tips. 

Jag har ju varit ute på lite av ett eget korståg och försökt hitta vilket ställe som har den godaste hamburgaren i stan. Det har ju blivit några stycken...

Foton hamburgare

Hemkörd mat

Jag vet inte om det har med lathet att göra men vi har använt oss grymt mycket av en hemleveransmatapp som heter Foodler. Eller om det är för att det är billigt och så himla smidigt (3 klick så har man återskapat en tidigare favoritbeställning). Historiken säger att vi beställt indiskt 60% av gångerna (9 av 10 gånger från samma ställe, Aman Palace, 93% av gångerna har vi beställt Chicken Coconut Korma), thai har vi beställt 29% av gångerna (alltid Pad Thai) och 11% från andra ställen (uteslutande pizza). Vadå enkelspårigt? Framgår kanske att standardfrågan inför middagen ofta har varit "thai eller indiskt"?

Undrens tid är inte förbi

Jag tänkte att jag skulle göra ett försök att skaka liv i den här gamla bloggen igen. Man kan väl säga att vi (jag) har haft drygt ett års bloggpaus, men jag hoppas på att vi kan vara tillbaka lite mera frekvent med rapporter härifrån. Kanske lite kortare än förut, kanske lite längre, det får bli helt när andan faller på. Viktigheter och oviktigheter, stort och smått. Men eftersom jag inte vill ta död på kreativiteten det första jag gör, så börjar jag med en lista om 2014. Men innan listan så är det väl lika bra att få lägesuppdateringen ur världen. Hur är det med oss? Vad händer? När kommer vi hem? NÄR KOMMER VI HEM? Kärnfrågan som äntligen har ett ungefärligt svar. Vi börjar se slutet på vår vistelse här. Våra tre år blev tre och ett halvt och kommer  hinna bli ungefär fyra och ett halvt innan flyttlasset går. Så än är det ett tag kvar, men den mentala nedräkningen har börjat. Nu till listan; håll i hatten!

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Ja, faktiskt. Jag utbildade mig till instruktör i Bodycombat. Helt otippat, oplanerat och verkligen helt otrampad mark för mig. Men när någon frågar om jag vill så är jag inte den som säger nej när jag känner lukten av utmaning. Och sen var det plötsligt för sent att ångra sig. Dödlig scenskräck (nåja, åtminstone så mycket att jag mådde illa innan jag skulle upp på scen och instruera) och nervositet har vänts till ren lycka och träningsglädje när jag instruerar. Att få stå framför en grupp och förmedla glädje och passion, att vara den person som får någon annan att inte ge upp när det är asjobbigt*; det är helt fantastiskt! Tyvärr tillåter inte mitt visum att jag instruerar och har egna klasser här, eftersom det räknas som jobb.

*(Här ville autokorrekt skriva ansjovistårta. Det låter ju hur äckligt som helst!)

Genomdrev du någon stor förändring? Stor och stor. Jag ansträngde mig för att få lite mer struktur och ordning i mitt liv. "Att göra"-lista är mitt mellannamn! Och så försöker minska antalet grejer jag omger mig med. Rensa bort och rensa ut, det har blivit mitt mantra. 

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? 16 augusti, då vi var på A & F's fina bröllop i Göteborg. Så fint, så roligt. Det var en bra dag!

Vilka länder besökte du? Sverige, Sverige och Aruba. Och så var vi i Las Vegas. Och det är ju  också nästan som ett annat land. Men dit behöver jag inte åka igen. 

Bästa köpet? Antagligen snorkeltrippen vi gjorde på Aruba. Den var bra. Det var egentligen en gruppresa för 40 personer, men bara fyra deltagare dök upp, så det var mer som en privat tur. 

Gjorde någonting dig riktigt glad? Alla våra besök vi fått från Sverige. Alltid. Och så klart hunden Oscar. Fina Bernersennenhunden som jag rastade på luncherna. 

Saknade du något under 2014 som du vill ha år 2015? Svensk filmjölk och laktosfria hyllan på Ica Maxi.

Vem saknade du? Familjen, våra vänner där hemma, och alla våra vänner som flyttade hem under slutet av 2013 och 2014. 

De bästa nya människorna du träffade? Våra nya svenska vänner här i Boston! Och Oscar, fastän han inte är en människa. Eller var, för han finns inte längre. 

Vad önskar du att du gjort mer? Tränat, druckit champagne, träffat vänner. 

Vad önskar du att du gjort mindre? Slösurfat och spelat töntiga spel på mobilen. Men det har jag slutat med nu. Vilket tidsslöseri!

Favoritprogram på TV SVTplay? På Spåret! Varje fredag under hösten har det varit TV-underhållning i det Jannokska palatset! Och man måste givetvis gissa svaret på frågorna. På andra plats kommer Historieätarna. 

Bästa boken du läste i år? En snabb titt på min lässtatistik på boktipset säger att jag läste 26 böcker förra året, varav tio fick betyget 4 av 5. Fyra av dem var Jo Nesbø. Läs dem! 

Största musikaliska upptäckten? Hahaha! Jag lyssnar på Digilistan. Men vad låtar heter och vilka som sjunger, det har jag ingen aning om. 

Vad var din största framgång på jobbet 2014? Som enda postdoc kvar i gruppen så har jag lite ofrivilligt tagit över labbets huvudprojekt. Och först nu, efter 10 års arbete så har vi nått ett litet genombrott i och med att vi har kunnat upprepa flera nyckelförsök som har lett till en teori. Det får jag väl se som en framgång. Nu ska vi "bara" driva det i hamn också. 

Mest stolt över? Att jag genomförde instruktörsutbildningen, klarade den, övervann den plötsliga nervositeten och prestationsångesten och nu kan hålla i en Bodycombatklass och faktiskt känna att jag har en plats där på instruktörsscenen. 

Högsta önskan just nu? Att Per ska komma hem från Florida. Jobbresa måndag till fredag och det blir så tomt och tyst när han är borta. Inte för att han pratar särskilt mycket, men ni fattar hur jag menar. 

Vad tänker du göra annorlunda 2015? Kanske blogga mer? Det får tiden utvisa.

På återseende!

Ska vi gå på picknick?

Man blir ju onekligen lite sugen på att uppdatera sin picknickutrustning. Varför bestämma innan picknicken vad man kommer att bli sugen på, när man kan ta med sig hela kylskåpet?

Vad händer egentligen?

Vi beklagade oss lite för varandra häromdagen. Tristessen kryper på oss. Det händer ingenting. Alla dagar ser likadana ut. Var är glamouren? Tja, inte här iallafall. Det är lätt att vara negativ när man är negativ, men om jag tänker efter så händer det ju faktiskt saker som inte är bara samma gamla vardag. Förra helgen var vi på gospelkonsert med Harlem Gospel Choir. Innan dess åt vi middag med vänner på en indisk restaurang. Och innan det, eftersom vi kom ganska tidigt till Cambridge, så var vi en sväng på Harvard Book Store; bästa bokaffären i stada! Hela källaren full med begagnade böcker. Och vad hittar vi där om inte en av Jo Nesbös* tidiga böcker, just den som vi inte har läst!

*Tips tips! Gillar ni deckare och inte har läst Jo Nesbö, så gör det. Bara gör. Jättebra!

Dessutom har vi ju haft anledning att fira födelsedag, så det gjorde vi i helgen. Vi ställde till med tapas-knytkalas, som alltid är en hit. Mycket tapas, lite vin, och så lite biljard på det. Finfint! Men sedan fick vi äta tapas till både lunch och middag, och dessutom som tillbehör till ännu en lunch. Nu är jag less på tapas. 

Vad händer mera? Jo, päran sa upp sitt gymkort och köpte en apple-tv. I och för sig lite bra, det där med gymkortet alltså, eftersom vi inte varit på kvartersgymmet på ett halvår. Lite mindre bra med den däringa äppel-mojängen, för nu kan han ju surfa youtube PÅ TV:N! Och som vi alla vet så tar ju den däringa tuben ALDRIG SLUT!! Ni förstår väl att katastrofen bara väntar runt hörnet (TV:n och kylskåpet i samma rum), så med lite lock och pock har jag fått honom att köpa nytt gymkort på mitt gym. Dessutom har han lovat (eller, typ lovat) att han ska följa med mig när jag ändå är där. Nåja. vi får väl se hur detta slutar!

Men hörrni...envägskommunikation är ju inte så roligt, så därför undrar jag vad som händer där hemma? VAD HÄNDER DÄR HEMMA? Vi har ju förstått att vintern drabbat Svealandet med full kraft, så hur är läget på snöfronten? Hur känns det? Vad äter ni till middag? Vad läser ni för böcker? Inget är för fjuttigt att rapportera om! Dessutom väntar vi just nu på rapporter om en ny världsmedborgare; har den (vägrar att skriva det där mittemellanordet för hon/han) kommit ut ännu? Spänningen är olidlig! Och, förresten, vad vill ni att vi skriver om här (ge oss rubriker!)?

Plötsligt så händer det!

Titta! En plastkasse! En HÅLLBAR plastkasse som inte går sönder för att man tittar på den! Halleluja! Synd bara att den kommer från den lokala spritbutiken och inte från mataffären, där vi är lite oftare.

Florida-wrapup

Eftersom vi inte hann blogga om sista halvan av vår Florida-tur, så kommer här en sammanfattning. Bilder är bättre än ord, så jag håller mig kort. 

Älgbajs i Sverige och alligatorbajs i Florida. 

Efter Fort Lauderdale var nästa destination Key West. Och eftersom vi på vägen dit skulle passera USA:s största outlet-mall, så var vi ju givetvis tvungna att köra inom. Mer än 350 butiker, så det är ju lätt hänt att man blir lite matt. Och faktiskt, den totala shoppingsumman för oss båda uppgick till $30. Samma affärer som överallt annars, liksom.

Förresten så insåg vi hur oerhört många svenskar och européer som spenderar jul och nyår i Florida. Vi hörde svenska talas så frekvent att vi började undra om det överhuvudtaget fanns några svenskar kvar hemma i Sverige.

Redo att shoppa!

Destination Key West! Vägen ner till KW kan väl främst sammanfattas som lång. Inte särskilt spännande, med undantag av Seven Mile Bridge, som ni ser på bilden nedan. Oerhört vackert, även om bilden inte gör utsikten rättvisa. Under färden så insåg vi att den här vägen måste vara Floridas motsvarighet till vägen ut till Cape Cod här i Massachusetts. Man kör och kör och kör, och har skittråkigt under tiden. 

Seven mile bridge. Vi kör…rakt in i solen!

Väl nere i Key West bestämde vi att vi skulle åka ut på en snorkeltur. Dagen började lite oturligt med regn, men vi skulle ju ändå bli blöta under snorklingen, så det var inte något vi brydde oss så mycket om. Avgångstiden flyttades fram i avvaktan på bättre väder, och ett tag såg det ut som att det skulle klarna upp. Vi kom faktiskt så långt som ut på havet med båt, när vädrets makter bestämde att vi inte skulle snorkla, utan vi fick vända om på grund av åska. Typiskt, va?!

Typiskt färgglatt Key West-hus. 

Ett stort turistmål i Key West är huset där Ernest Hemingway spenderade mycket tid. Vi var lite halvintresserade, så vi nöjde oss med en bild på skylten utanför. Turboturista var det va?! (betala massa pengar bara för att titta på ett hus, njae...)

Ointresserad turist. 

På Key West hittar man den punkt på USA:s fastland som är längst söderut, så dit var vi ju tvungna att ta oss. 

Som väntat så var det ju massvis med turister där, och förvånande nog hade man skapat ett spontant kösystem för att alla skulle kunna bli fotade vid ovanstående landmärke utan att andra personer kom med på bild. Jag behöver väl inte tillägga att vi inte ställde oss i kön. 

Spontankö för att fota landmärket vid sydligaste punkten i USA. 

Och USA har vi ju lärt känna som ett extremernas land, så givetvis utnyttjar man maximalt det där med "southernmost". Här finns givetvis det sydligaste hotellet, sydligaste strandcaféet och sydligaste hörnkontoret (?)!

Allting är "Southernmost".

Häng med i svängarna, för nu drar vi vidare till Cape Coral på Floridas västkust! 

När vi bokade den här resan, så måste vi verkligen haft hotellgudarna på vår sida. När vi kom till Cape Coral så möttes vi av ett hotellrum som faktiskt var större än vår lägenhet! Stort vardagsrum, fullutrustat kök, sovrum, vanity area (vad det nu heter på svenska…fåfängshörna?), toalett, badrum och jättebalkong. Det var nästan så att vi förväntade oss några extra gäster i rummet, förutom oss, för det var verkligen jättestort!

Vardagsrummet med både tv-hörna och matsalsbord i
vårt "lilla" hotellrum. Sovrum till höger. 

Mittenskylten är ganska överflödig. Jag skulle
 inte ens komma på tanken att bada om jag visste
 att det fanns alligatorer i vattnet. 

När vi ändå är i alligator-land, så måste vi givetvis ut och spana in de där kreaturen. Redan under bilturen genom Everglades på väg till Cape Coral, så hade vi sett flera stycken från bilen, men vi ville ju passa på att se dem på nära håll. I Everglades City erbjuder man turer med sån där svävarbåt som de kör omkring med i någon av Polisskolan-filmerna, så en sådan tur i träskmarkernas kanaler fick det bli. Lite otur med vädret även här, men med lånade regnrockar så klarade vi oss bra. 

Regnrock och hörselkåpor på!

Fripassagerare på svävaren. 

See you later, Alligator!

Och på väg tillbaka till hotellet så var vi givetvis tvungna att spana in ännu fler. Jag var inte helt bekväm med att bara stanna vid en rastplats och gå ur bilen för att få alligatornärkontakt, men nyfiken tog överhanden.

Önskar jag hade ett zoomobjektiv. 

I den här delen av landet står det både alligator och grodor på menyn, så det var vi ju också tvungna att prova på. Pers utlåtande var att groda smakar som kyckling. Själv tyckte jag mest att det var lite läskigt att man så tydligt såg vad det var man åt...

Groda och alligator till lunch.

Höjdpunkten på resan var fisketuren som vi åkte på som kompensation för vår uteblivna snorkeltur. Med en viss fisketur i San Diego i alltför färskt minne (överbefolkad båt, sjösjuka och ett hack i ögonbrynet som slutade med ett besök på akuten), så tänkte vi att det bara kan bli bättre. Vi åkte med en privatchartrad båt, bara vi och kapten Gary, och vi var garanterade fisk, vilket vi tog som ett gott tecken. 

Låt oss gå och fiska!

Fiskelycka!

Ni som varit med mig och fiskat vet ju att jag har för vana att få bottennapp där ingen annan får det (och där alla andra får det), och dessutom får jag fiskarter på kroken som inte riktigt hör hemma där jag fiskar just då. Bottennappen klarade jag mig undan, men gissa förvåningen när jag drar upp den lilla rackaren nedan! 

En haj! Liten, men ändock en haj. En bonnet head.

Kaptenen som varit fiskare i trettio år gapskrattade och sa att han aldrig hade varit med om att få en sådan på kroken!

Men säg den lycka som varar, för någon måste ju alltid vara värst. Efter min haj så kunde ju inte Päran vara sämre, så han drog upp en blue tip shark. Givetvis mer än dubbelt så stor som min. 

Per hade fiskelycka!

Sista dagarna i Florida spenderade vi i Miami. Där lärde vi oss distinktionen mellan Miami och Miami Beach, som är två separata städer. Miami är inget ställe vi rekommenderar, om man inte har förkärlek för uteliggare och andra skumma typer, så dit behöver ni inte åka. Miami Beach är stränder, fina bilar och färgglada fasader. 

Welcome to Miami (Beach)!

 Badvaktstorn på Miami Beach.

 Och så avslutar vi med några iakttagelser och lärdomar från Florida: 

1. Här kör man gärna fina bilar. Vi har nog aldrig sett så många Rolls Royce, Bentley och Maserati som här.
2. På juldagens eftermiddag så är verkligen allting stängt. Allt. Mataffärer, restauranger, you name it. Har du tur så passerar du en godtycklig kedjerestaurang där du kan köpa din juldagsmiddag. 
3. Du rullar störst när du har en följebåt till din lyxjakt som fraktar allt det nödvändiga för att du inte ska sakna nåt på semestern, så som bil, ubåt och vattenskotrar. Följebåten ska även vara utrustad med separat helikopterplatta.
4. Se alltid till så du kan ladda mobilen i bilen. Hur gjorde man förr när bilarna inte hade USB uttag, eller när man åker i en 2014-års modell av Chevrolet?
5. När det är soligt väder och 25-30 grader plus, så är det svårt att få till någon julstämning. 
6. Om man saknar att höra svenska pratas av andra än ens äkta hälft, så kan man åka till Florida, förslagsvis Miami, Fort Lauderdale eller en outlet.
7. Man BLIR mätt på sju rätter, även om de ser yttepyttiga ut var för sig. 
8. Det kan bli väldigt spännande om man är strandad på en parkeringsplats efter att mörkret har lagt sig. Framförallt när den senaste vägskylten man passerade var en som varnade för "Black Panther crossing". De där ögonen i mörkret alldeles där i skogsbrynet, vilket djur tillhör de egentligen? (Tvättbjörn, visade det sig).

Bokslut över två år i USA

Som alla andra bloggare med minsta lilla värdighet gör när det är nytt år, så tänkte vi också bjuda på ett bokslut. Men istället för att sammanfatta året som gått, så blir det en kunskapskavalkad från våra snart två år som utlandssvenskar. Det faktum att vi varit här i två år är faktiskt lite svårt att ta in, men vi inser ju hur mycket vi vet nu som vi inte visste innan. Så, här kommer: 30 saker man lär sig som svensk i USA.

1. Man kan ha socker i allt. Och då menar vi ALLT. Till och med i saltet. På pommes. I smöret. I allt.
2. Tumregeln för att snabbomvandla Fahrenheit till Celsius. 100 grader är varmt, oavsett temperaturskala. Och är det minus-Fahrenheit så är det rackarns kallt. 
3. Cash är inte king. Kreditkort ska man ha. Och man ska använda det så mycket man kan. 
4. Regler är till för att följas. Står det att man inte ska gå förbi den gula linjen när man står i kö, så GÖR MAN INTE DET. Gud nåde den som råkar gå förbi. 
5. Hummer är gott. Och det kan man äta fastän det inte är nyår.
6. Vägskatt är bra. Det har vi i Sverige. Och vi har bra vägar. Massachusetts har ingen vägskatt. 
7. Kallras runt fönstrena är helt ok att ha fastän man bor i ett sk lyxigt hus. In Sweden we call it TREGLASFÖNSTER.
8. Alla kan springa (utom Piiha, för hon skadar sig bara). Oavsett vilken form man har, eller vilka kläder och skor man har. 
9. Ovanstående gäller även övrig träning. Även om man har rullator och blöja, eller om man är klädd i jeans på gymmet.
10. En normalstor hamburgare (den minsta man få) är oftast 250 gram. Det är ganska mycket.
11. Amerikansk fotboll kan till och med sportanalfabeter (=Piiha) förstå. 
12. Om man inte ger tillräckligt med dricks (15% är minimum), så kommer servitören och frågar vad det är man inte var nöjd med.  
13. Om du ska köpa vykort (eller något annat) för $1, så räcker det inte med en dollarsedel. Det tillkommer skatt. 
14. Det finns poliser vid varje vägbygge. De ska väl egentligen stå där för att övervaka och dirigera trafiken, men oftast intresserar de sig mer för själva vägbygget.  Och så dricker de kaffe.
15. Det finns en massa olika sorters havregryn, men inte fiberhavregryn. Alla är bara olika varianter av snabbhavregryn (jepp, havregrynsgröt på 30 s. Tillsätt bara kokande vatten.). 
16. Kinesisk soja importerar man från Sverige. (Liksom sockerfritt salt från punkt nr 1 och kaffe som inte smakar sump.) 
17. Hemtex motsvarighet i USA är Macy's. Eller Bodyshop. De har rea PRECIS hela tiden. 
18. Man ska inte ha två efternamn (eller mellannamn och efternamn) och ett förnamn med bindestreck, för det blir bara fel. 
19. Man ska inte heller heta Per, för det kan ingen uttala. George är bättre. 
20. Sverige förväxlas faktiskt med Schweiz. Men man har ofta koll på att vi har det ganska kallt och  får mycket snö. 
21. Amerikaner köper inte alltid sina möbler på IKEA (hur kan man INTE göra det). Det finns till och med folk som aldrig varit där. Men de vet oftast att man kan äta köttbullar där. 
22. Amerikaner tror faktiskt att vi har lingonsylt på pannkakorna. 
23. Avstånd anges alltid i minuter eller timmar. Aldrig specifik distans. Och det är givetvis bilresan dit som avses, inte promenaden. 
24. Svenskar gillar att prata om vädret. Det gör man inte alls på samma sätt här. Om det inte är så att det ska snöa, se punkt nr 25.
25. Om det ska snöa, och när det snöar, så rapporterar man om det på TV. Och då är det alltid vissa element som ingår, såsom: en reporter i snö på parkeringsplats, en intervju med en bilförare, en reporter som står på en pir någonstans vid kusten och förfasas över vågorna, en medborgare som skottar snö, rapport om vilka skolor som har stängt, livekamera från motorväg, samt doktors rekommendationer om hur man skottar snö på bästa sätt för att undvika hjärtattack och ryggskador.
26. När det ska snöa blir amerikaner helt hysteriska och bunkrar mat för ett helt kompani. Hyllorna i affärerna länsas. Detta gäller även om det bara ska snöa en dag. 
27. Man lär sig känna igen en svensk på 25 meters avstånd. Svenskar ser väldigt…svenska ut. 
28. Hembakat i det här landet är det samma som att köpa färdig kaksmet och klicka ut på en plåt. Alternativ köpa färdigutklickad smet. 
29. Det finns faktiskt recept på vispad grädde, om man nu inte vet hur man gör det. 
30. Du kan ha 150 TV-kanaler men ändå inget att titta på. 

Nu ser vi fram emot att lära oss minst 30 saker till innan det är dags att åka hem!

En regnig dag i Key West.